Sunday, September 27, 2009

Lazy sunday

För varje dag som går blir min längtan ut till naturen starkare. Det är som en eld inuti mig tänts och för varje dag ger jag den små doser av näring som gör att det ligger i det tysta och pyr. Så fort jag omringas av visnande lövkronor och en luft som är påtagligt renare - känner jag mig fri och levande. Jag tror denna innerliga längtan, eller ska jag kalla det behov - kommer mer och mer för att jag börjar bli äldre. Livskvalitet och att vara i det sanna blir än mer viktigt och för mig blir dubbelmoralen tveksamt irrationell då jag både vill bo ute på landet men ha närheten till jobbet och citymöjligheterna.

5 comments:

  1. Jag känner igen de där tankebanorna.. Det är som två världar som tillfredställer olika delar av ens inre väsen. Jag resonerar som så (intalar mig själv?) att det på grund av att jag lever hyffsat centralt i stan, som jag längtar och njuter så mkt av det lantliga, det lugna, det tysta, när jag väl omges av det. Om jag i vardagen skulle omges av denna tystnad, detta lugn, de långa avstånden in till city..skulle en stor del av mig förmodligen längta tillbaka till Stan. Eller, jag vet att det är så...för jag har provat och levt "på landet" i olika omfattning och även också ganska centralt i Stockholm. Jag tror att man bara måste finna den där balansen inom sig, viken del inom dig är starkast? Är den enklare att bo centralt nära jobb, affärer, vänner..men att skaffa sig en liten stuga på landet långt bortom stök, ljus och människor di man kan åka oftare för nära andra delar av ditt inre? Eller lutar det åt det motsatta där turerna in till staden får bli exotiska äventyr i "storstaden"? Eller gör som jag, prova på mellanvarianten där jag och min sambo just nu huserar.. Frösunda, den del av Solna som ligger nära Hagaparken. Här är det lugnt, men fortfarande (lång-)promenad avstånd och cykelavstånd till Odenplan, nära till härliga Hagaparken (och Järvafältet) där det är nära till allt från lugna promenadstråk, kulturmärkta byggnader, vatten, kantarellplockning i skogen (5 min med bilen för oss) samt även barn (Ifall att) och hundvänligt. Visst...det är inte riktigt samma som att bo i stan..och inte helt detsamma som att bo på landet..Men för oss är det ett bra mellanting. Tills vi har råd med både sekelskiftslägenheten på kungsholmen/i vasastan OCH den där lilla stugan på landet!

    ReplyDelete
  2. Maria: PRecis så som du beskriver resonerar jag, hade inte kunnat sagt det bättre själv. Hade vi inte en så hiskeligt dyr lägenhet (110kvm) hade jag velat köpa en sommarstuga på landet som vi höll på att göra för några år sedan. Men det blir för dyrt. Man vil ju också kunna resa och göra andra saker i vardagen som kostar pengar ... men jag har funderat på att flytta precis som du skriver, till mellantingen tills vi har råd med allt, ha, ha ... men då kanske ett hur blir bättre. Vi får se vad framtidne ger. Än så länge får jag visualisera mig mer på landet så blir det garanetrat så förr eller senare. Tack för dina varm och mycket mysiga ord!

    Kramar
    stina

    ReplyDelete
  3. Tror att din hund delar din längtan ut till naturen, den verkar ha fått lite för lite natur & lite för mycket good life.

    ReplyDelete
  4. Hej Stina, du har en blogg som jag verkligen gillar, du inspirerar mig och jag känner så igen mig i det du skriver.
    Jag förstår din kärlek till Tiger (har själv en liten hund som jag älskar), han verkar vara världens mysigaste.

    ReplyDelete
  5. Anonym: Det tror jag inte. Tjock är han förvisso men han har gått på dietfoder från veterinären snart ett år och bra motion varje dag.

    Kerstin: Vad kul! Hundar är bäst!

    ReplyDelete