Friday, September 11, 2009

Never give up

Olika dagar ger en olika ting. Lika lätt det är för mig att känna min egen inre styrka och vara i balans med själen, den spirituella och universala energin - lika lätt är det att förkasta den ett par dagar och vakna upp, plötsligen och känna tomhet. Att vara i själslig balans handlar inte om att arbeta med att utveckla sig själv genom de områden man har behov inför och sedan sluta och tro att välbefinnandet ska hänga med. Nej - det krävs ett dagligt arbete för att hela tiden hålla de positiva energierna i schakt och bygga upp sig själv så att livets alla plötsliga prövningar blir lättare och mer hanterbara.

För mig är den här resan enklare och enklare för varje år som går. Jag har studderat Kabbalah på mitt eget vis i snart sju år och vigt mitt liv åt att förstå lagen om attraktion till sitt yttersta. Givetvis har jag fått skörda fantastiska frukter genom detta och ibland har jag blundat och nypt mig själv i armen för att verkligen försäkra mig om att jag inte drömmer. Men jag har också ställts inför motgångar jag inte önskar min fiende. Flera tuffa år med inslag av det värsta möjliga. Men det som håller mig stark är att jag söker efter meningen. Jag förstår att vissa negativa händelser i mitt liv kommer till mig för att just jag ska bli den jag är menad till att bli. Du kan aldrig bli livsklok, ödmjuk och balanserad om du inte har upplevt dess värsta motsatser. Så varje dag handlar det om att mata dig själv med positiva affirmationer, en öm famn gentomot vem du är, förståelse inför dig själv och att hela tiden inse att just du går igenom just detta för att bli en bättre och mer ödmjuk människa. Ju enklare du kan se dig som allt du vill vara - desto mer kommer du hamna just där. Med allt det du vill ha och önskar. Men be inte om något som du inte redan ger ut till dina medmänniskor och universum. Och inse att hela ditt liv är en enda lång väg för att bli den du är tänkt att bli. Om du verkligen förstår detta - kommer du enklare kunna se meningen med ditt liv.


6 comments:

  1. Wow, tappade andan där ett tag. Riktigt bra skrivet.

    Kram Miriam

    http://miriamcarlsson.se

    ReplyDelete
  2. Det är så sant.. Det är lätt att glömma det jobbiga, de tuffa tiderna när allt flyter på. Men sen kommer den där dagen när det tunga, det mörka, det uppslitande knackar på dörren igen..
    Idag är ingen sådan dag för mig...däremot behövde jag verkligen en påminnelse om att "det finns en mening bakom allt". Hade precis en redovisning framför en grupp människor där det gavs alldeles för lite tid till att göra det jag blivit ombedd att göra. Vilket resulterade i att jag blev stressad (redovisningen skulle genomföras på engelska vilket inte underlättade) och kände hur torr jag blev i munnen och hur knackig min engelska var. Upplevde det som om det gick katastrofalt dåligt och jag endast gav ett virrigt, stressat, flamsigt intryck. Har "gottat" mig i denna ångestfyllda känsla (trots att detta knappast är ngt som är livsavgörande) i några timmar nu..Och mår väl fortfarande lite dåligt (kanske larvigt men det är så det känns). Tills jag läste det du skrivit. Jag insåg att, vänta nu här. Var det SÅ illa? Nej, det var det inte. Och dessutom finns det människor som alltid alltid alltid tampas med denna nervositet. Det är bra att öva mera på ödmjukhet, att våga visa sina svaga sidor. Jag väntade dessutom till att redovisa som "sista ut" vilket förmodligen påverkade mitt framförande. Hade jag varit en av de första, hade jag tagit initiativet jag normalt sett brukar ta, så hade jag fått möjlighet att genomföra min redovisning på ett sätt som hade gjort mig stolt och gett mig en bra magkänsla. Nu sitter jag istället här och har ångest för att jag hoppades slippa min redovisning för att tiden rann ut vilket resulterade i att jag genomförde min uppgift på ett sämre sätt. Ajjabajja.. Men....tänkte inte på det förens du skrev det jag verkligen behövde påminnas om.. Ska försöka släppa min ångest och min ånger över att jag gjorde det där valet, även om det fortfarande känns lite jobbigt. Jag är en sådan prestationsprinsessa och vill gärna verka/vara duktig och ambitiös. Nästa gång blir annorlunda, nästa gång ska jag själv ta ansvar för mitt val, och göra ett val som är bättre för min själv, på alla sätt!
    :)

    En härlig fredag på dig! /Maria

    ReplyDelete
  3. Längtar till söndag, så jag får krama dig lääänge. Puss mamma.

    ReplyDelete
  4. Just nu går jag igenom en jobbig period i mitt liv. Jag behövde påminnas om meningen med det som hänt.
    Jag ska resa mig ur detta och bli en bättre version av mig själv.

    Tack!

    Kram// Stina

    ReplyDelete
  5. Du är underbar Stina:)

    ReplyDelete
  6. Miriam: Tack!

    Maria: Bra slutsats. Du har ju fattat galoppen helt! Det är så extremt vanligt att vi kvinnor är den typen av A -människor som ska prestera, prestera och prestera. Att hela tiden ställa dom kraven på sig själv är aldrig bra, jag tycker en större förmåga att inse att vissa dagar är bar dagar och andra mindre bra - är av stor vikt. Jag förösker nuförtiden bagatellisera mycket. Och det är för min egen skull. Jag intalar mi själv att det inte är någon big deal för då känner jag inte samma press utan gör så gott jag kan i den stunden och det får liksom vara bra så. Ha en fin dag
    Kram
    stina

    Anonym: Det låster mycket bra, lycka till och ha tålamod.

    Anonym: Vad snällt sagt! Tack!

    ReplyDelete