Thursday, April 1, 2010

Sister

Eftermiddagen spenderas till min förtjusning med syrran som varit omåttligt besvärlig att få till en tid med då hon är under stor press inför den stundande studenten. Arbeten, tentor och andra besvärligheter måste klaras av för att påbörja livet ut i vuxenvärlden. Aldrig känner man sig så stor som när man gått ut gymnasiet - och aldrig så liten och vilsen. Jag minns mycket tydligt den glädesprudlande mixen av ångest och förväntningar som drabbade mig likt en stark vind. Vem var jag? Vad var meningen med mitt liv? Vad skulle jag bli? Göra?

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Att få åldras och utvecklas är verkligen en gåva. Lugnet och tryggheten som infinner sig med tiden är verkligen mitt starkt beroendeframkallande opium.



4 comments:

  1. åh vad fin tröjan var, är den möjligtvis från hm? supersöt är hon även :)

    ReplyDelete
  2. Riktigt snygg bild på en riktigt snygg syster! KRAM på er

    ReplyDelete
  3. Jag håller med. Inte för något i världen skulle jag vilja gå tillbaka till att vara den där vilsna, olyckliga 20-åringen jag en gång var.

    Sara

    ReplyDelete
  4. Det är så underbart att höra din ord om att åldras. En motsats till den ålderstress som finns där ute, och en positivism som får vem som helst att älska livet. Kram!

    ReplyDelete