Monday, November 8, 2010

Why does this happen?


Jag ska vara helt ärlig. Den här operationen (halsmandelsoperation) är bland det värsta jag varit med om. Smärtan är obeskrivlig och tillslut finns det inga mediciner i världen som hjälper. Jag grät hela natten av hopplöshet i kombination med en panikartad känsla då smärtan hela tiden blir värre. Mina föräldrar och min syster har varit här och hjälpt mig duscha samt tillföra lite nya flytande näringsdrycker, för den där mosade fisksoppan gör alldeles för ont att svälja. Och tungan är svullen och dunkar, det strålar varje gång jag försöker prata. Idag var jag på väg till akuten söndergråten när min fina vän Andreas kom över och ringde till Sophiahemmet för att ta reda på om det verkligen är såhär ont det väntas göra efter så många dagar. Och ja. Det är det för nu håller såret på att dra ihop sig. Jag fick däremot starkare morfintabletter utskrivna och trots att jag fortfarande inte kan svälja utan en fruktansvärd smärta - är det jäkligt skönt att vara morfindåsig och inte känna smärtan i tungan och mot öronen. Folk som gjort operationen säger att det ändock är värt allt vidrigt elände i slutändan och trots att jag nästan har svårt att tänka den nyktra tanken i den verklighet jag befinner mig i - är det förmodligen sant. 

Jag fick en fråga av en läsare härom dagen som undrade om jag som är så stor anhängare till kvantfysik/lagen om attraktion ... hur jag ställde mig till att jag så ofta är sjuk och ja, det var ju inte länge sedan jag akutopererades, mitten på augusti om jag inte minns fel. Och jag har ju min vidriga migrän och ja, immunförsvaret mitt har aldrig varit något att skryta med. Men vet du. För mig är det så självklart. Jag har dessa bördor att dras med för att jag ska uppleva ännu större tacksamhet när jag är frisk. Och känna större förståelse med dem som inte alltid rider genom på livet på en räksmörgås. Jag har ett fantastiskt liv i övrigt och jag försöker njuta så ofta jag kan och verkligen reflektera över allt jag har. Mina dagar utan migränhuvudvärk är ibland färre på en månad än dem med. Men det gör mig så härligt euforisk när jag inte har migränhuvudvärken och jag tror mig veta att jag njuter av livet mer och unnar mig saker och upplevelser  än många andra. Och jag tror det har mycket med mina sjukdomar att göra! Mamma har ju MS (multipel skleros) sedan tonåren och haft en rad andra medicinska bekymmer, men hon är en sann livsnjutare kämpe och så livsklok. Hon har den största förståelsen för människor som behöver kämpa för vad det än må vara och det ser jag som en gåva. Jag tror hennes tidiga allvarliga sjukdomar gjorde henne så ödmjuk och med en vilja att ta tillvara på det man har här och nu. När man inte är frisk under långa perioder värnar man över livet på ett helt annat sätt. Och jag har blivit som hon i båda aspekter. Både till den graden att jag dessvärre ofta är sjuk och till den grad beträffande att jag känner mig mycket livsklok. Erfarenheten har gjort att jag gör vad jag vill och försöker få varje dag mysig och balanserad. Att gå ner från 100 procent till 80 procent på kliniken är ett typiskt exempel på hur viktigt det är för mig med daglig kvalitet, ledighet, tid och att få njuta. Jag ville inte stressa runt i ett ekorrhjul och aldrig ha tid för att bara vara. Och för mig är det bland det bästa jag gjort och det har givit mig ännu mer förståelse för att det är viktigt att prioritera sig själv.

Så på ett sätt är jag - hur besynnerligt det än må låta för någon som inte förstår - tacksam för att jag går igenom saker som kanske inte alltid är så trevliga. För de ger mig en unik möjlighet till reflektion. Just i den här timmen (okej, småhög på Oxynorm) är jag så glad för allt ändå. Mina vänner och min familj har ytterligare en gång bevisat att de är de mest omtänksamma och de mest varma människor i världen som verkligen ställer upp när man behöver. Jag har ännu mer förståelse för de som lider av riktig smärta och jag är så glad över hur ofta jag faktiskt mår bra och kan njuta av god mat, bli lite salongsberusad, umgås med vänner, jobba och göra allt som vardagen innehåller. Och det må vara min akilleshäl det här med sjukdomar och ha ont och jag borde inte gnälla eller fokusera så mycket på smärta när jag redan har det för jag vet att jag bara får mer av den varan då, men jag är inte perfekt och hela livet är en lång väg för att utvecklas och bli bättre. Jag har verkligen försökt denna gång att negligera smärtan när det går och tänka och känna mig frisk ... men uppenbarligen har jag en lång väg kvar där. 
Oavsett vad så finns det ingen som ser fram emot helgen lika mycket som jag. Då ska jag nämligen vara frisk har jag bestämt. 

So is there a reason why this happens? Yes. I think so. It's all about how you choose to look at it ...

/stina

29 comments:

  1. Inget ont som inte har något gott med sig, tänker jag ofta när något mindre roligt händer, och med tiden så stämmer det oftast när jag ser tillbaka på situationer och händelser i livet.
    Krya på dig.
    kram

    ReplyDelete
  2. Tack fina du för dina kloka tankar!
    Jag har själv en kronisk sjukdom som gärna vill styra hela min vardag. Men jag har valt att försöka leva mitt liv ändå, så gott det går. Ibland undrar jag om jag är för hård mot mig själv och driver på mig själv för mycket, bakslagen kommer ju som ett brev på posten. Men vad skulle livet vara om jag inte gjorde det?
    När jag läste dina tankar kom jag fram till att jag inte är ute och snurrar = )

    Och det är skönt att veta att jag inte är ensam. Så till alla mina medsystrar som väljer att leva och trotsa sjukdomar som vill styra våra liv; Styrka och Kärlek till er!

    Och tack ännu en gång Stina!

    Kramar/ Stina

    ReplyDelete
  3. Stina, what did you have exactly as an operation? I have not very well undersdood from what come all theses horrible pains. Translation is bad in english.
    I follow you since a long time and I love your blog and a lot of of things from yourself like wideness and beauty together.

    ReplyDelete
  4. Du är så en sån klok och varm medmänniska önskar att jag hade ens lite av det du ger och har
    Kram vännen och krya på dig!!
    Ring om du vill ha besök
    Kram

    ReplyDelete
  5. Håll ut Stina, jag gjorde samma operation för ett par år sedan, så värt varenda minut av smärta att bli av med dessa ständiga halsflussar, hade 15 st på ett år som värst!
    Köp ett storpack Piggelin-glass (det enda jag fick i mig på en vecka var isglass) och droga ner dig så mycket du kan! om ett par dagar kommer du känna stooor skillnad.

    ReplyDelete
  6. Hej Stina! Du är så klok och inspirerande, tack för att du delar med dig av dina insikter...jag önskar dig ett snabbt tillfrisknande!

    Mvh// Cecilia

    ReplyDelete
  7. Mycket vackert skrivet. Min syster har också MS och är också både livsklok och livsnjutare... Sköt om dig! Varm kram!

    ReplyDelete
  8. Du är så vis. Sänder en massa positiva krya-på-dig-tankar åt ditt håll! Tack för att du ständigt påminner mig om hur man bör leva.

    Kram

    ReplyDelete
  9. Hej Stina!

    Vi har haft lite kontakt tidigare och jag förklarade då hur skrämmande lika vi är. På gott och ont. Jag ska själv till läkaren, jag väntar på tid efter remiss för att kolla upp om jag ska ta bort mina halsmandlar. Det är mest den vänstra som orsakar mig fruktansvärt mycket lidande. Men efter att jag läser hur ont du har, stackare, så blir jag livrädd. Jag har så mycket smärta i mitt liv som det är, jag vet inte om jag skulle orka med den fysiska smärtan också. Jag vet ju bara hur ont mandeln gör när den är inflammerad...
    Du ska veta att jag tänker på dig och sänder positiv energi till dig. Tänder ett ljus jag med så att våra energier kan mötas, och du helas. Jag önskar dig en trevlig kväll i dimman av morfinet. Kram Silvia

    ReplyDelete
  10. Åh!
    Det konstiga är att dina inlägg alltid komme vid rätt tillfälle, när man som mest behöver dem. Kommenterade innan och tyckte du blivit ytlig. Detta inlägget var precis vad jag ville ha och visar hur mycket du kan ge!

    Har heller aldrig varit en sådan person som glidit på en räkmacka. Undrar om någon gör det, men man ser ju sådana varje dag. Även ifall man inte vet hur dem har det. Även ifall jag inte lider av någon sjukdom så förstår jag din mening i detta inlägg. Tack Stina!

    ReplyDelete
  11. Mycket kloka ord. Känner så igen mig i det du skriver. Jag vill gärna tro att jag på sätt och vis lärt mig uppskatta och ta tillvara saker mer sedan jag blev sjuk. Att även en fungerande vardag är en enorm gåva.
    Varma hälsningar

    ReplyDelete
  12. håll ut!! de "ska" göra så ont, efter haft halsfluss 6-8 gånger per år hela mitt liv fick jag som 17åring operera bort de, ja hade onormalt stora o när de skar bort den ena märkte de att de va bara brustna vävnader bakom (inte konstigt att de alltid kom tillbaka) de enda jag kunde äta på 1 månad var piggelin och SILAD blåbärssoppa, för de små blåbärsbitarna skar som rakblad.

    de kmr göra ont i början, då allt ska dra ihop sig o bilda sårskorpor, och det kmr vara 1000 gånger värre när de faller bort.

    men NO PAIN NO GAME, de e verkligen värt de, inga längre sjukperioder har ja haft på 2 år. så stay positive, de blir bättre :)

    ReplyDelete
  13. annak: Det är så sant. Det är precis DET jag vet.

    stina: Njut allt du bara kan de dagar du är frisk och känner dig stark och gläds åt ödmjukheten det ger dig.

    Anonym: I have removed the tonsils (glands, which sit on either side at the back of the mouth). It hurts like you can never understand just because it is an open wound in the back of your mouth and the area is swollen, sore and full of scabs who are trying to heal. Every time I swallow it feels like a thousand knives that need to pass. Disgusting. Thank you for the words!

    sanna: Och det ska komma från dig som är världens mest omtänksamma?

    anonym: Pärla, cecilia: Tack för era fina ord.

    Silvia: Alltså. Det är obeskrivligt hur jobbigt det är och hur ont det gör. Det går inte att förneka. Men i slutändan hoppas jag det är värt allt. För detta skulle jag ALDRIG någonsin göra om. Se bara till att gå omkring under två veckor i ett konstant rus av att vara hög på morfinet. Det låter kontroversiellt men då sover du lättare och ligger mest som en apatisk, blek vålnad i soffan, Och det är i detta läget det absolut bästa att göra. Och drick näringsdrycker, feta glassar och champinjonsoppa när du kan. Gör operationen. Om vi nu är så lika är detta förmodligen något du också ska gå igenom. Vi behöver den här erfarenheten för senare livshändelser. Jag skänker värme till dig. /kram stina

    Anonym: Alla människor har sidor som de väljer att visa när det känns rätt och när man har något att förmedla. Den sida som du ser mig som ytlig är lika mycket jag som den sida som du ser mig som djup. men om du träffade mig i verkligheten skulle du nog upptäcka att de inte är lika skilda som här i bloggen. Jag är både och. Hela tiden. Som de flesta människor är. Ha en fin kväll.

    Hanton: då blir jag väldigt glad.

    anonym: NEJ! Säg inte att det blir ÄNNU värre när det faller av. Då gräver jag ner mig. Det skulle ju vara de två värsta dagarna idag och i morgon och sedan skulle jag ju se ljuset i tunneln!!!! Nu måste någon annan som gjort operationen ställa sig till min fördel. SNÄLLA! 8tack för att du delade mig dig ändå ..)

    ReplyDelete
  14. Stina, jag vet inte ens vad jag ska säga till dig :)

    Du är perfekt i mina ögon! :) Du är väldigt speciell och jag ser upp till dig och tro mig det är inget jag säger till många. Om jag tänker efter har jag nog aldrig sagt det till någon. Jag älskar din hunger efter livet, din fantastiska god smak, din personliga tidlösa stil, men framför allt din ärlighet. Jag tror att vi är väldigt lika du och jag, men jag önskar att jag var hälften så modig och spontan som du! :)

    Tack förresten för världens finaste blogg, du är min inspiration :) Hoppas du blir bättre snart!

    Många kramar/Nicky

    ReplyDelete
  15. Hej Stina!

    Jag tog bort mina mandlar för flera år sedan...första dagarna är ett helvete, men sedan vänder det! Hang in there!!!

    Mina mandlar var större än normalt (enligt läkaren), så jag fick bränna ihop såren två gånger, eftersom jag hade oturen att det gick upp. När såren sedan läkte gjorde det ont som en halsfluss ungefär.

    Du har genomlidit de värsta dagarna nu, snart vänder det!! Jag har inte haft halsfluss sedan jag tog bort dem, ca 10 år sedan. Det är värt smärtan som jag (och nu du) genomled!!

    Sänder varma och positiva tankar och energier till dig.
    /Mary

    ReplyDelete
  16. Oj jag tog bort mina halsmandlar som liten och jag är sååå glad att jag inte minns hur ont det gjorde. Men sedan har jag tagit bort polyper i näsa och två visdoms tänder med. Och den smärtan var inte trevlig alls. Min migrän är nog bara mild jämfört med din. Just nu klarar jag av den men det irriterande är att den ska komma när man har kul med vännerna, när man spelar tv-spel ihop eller bara är ute och dansar och inte klarar av ljuset på dansgolvet.

    Jag hoppas att jag en dag ska bli helt frisk från alla sjukdomar jag har. Så med detta vill jag säga. Jag lider med dig!

    ReplyDelete
  17. Hej Stina,

    Jag har skrivit några kommentarer tidigare i de senaste inläggen, jag gjorde min halsmandeloperation i augusti. Jag har skrivit lite peppande om att komma över smärtan och berättat lite om mina erfarenheter. Hur som helst så ville jag inte skriva rätt ut hur plågsamt det var eftersom du var helt nyopererad och det man behöver efteråt är uppmuntran och massa omtanke.

    Men nu när du själv skriver så ärligt så vill jag bara tillägga några saker.

    Ja usch, det är verkligen en fruktansvärd plåga och smärta och jag minns att jag jag var arg på min läkare som inte berättade i förväg att det skulle göra så ont. Jag var ledsen för att det aldrig gick över (kändes det som) och jag vaknade varje morgon med förhoppningen att smärtan skulle ha avtagit och blev lika besviken varje gång den inte hade gjort det under natten.

    Flera gånger tänkte jag att jag ångrade operationen - för ingenting kunde vara värt den där långdragna och starka smärtan. Den svullna tungan, värken i öronen och avsaknaden av mat och paniken över att inte kunna svälja. Som jag skrev i en tidigare kommentar så kunde jag äta någorlunda normalt först efter tio dagar. Det är lång tid.

    Men det konstiga är att den dag som smärtan gett med sig lite lite lite så blir det stor skillnad inombords. Jag kände hopp och glädje och grät nog en skvätt också.

    I dag några månader senare så inser jag vad tiden gör med smärtminnen - de bleknar och nästan försvinner. Men så läser jag din blogg och minns.

    Men försök att bara låta dagarna passera så gott det går. Den morgon du vaknar och tungan inte skaver mot tänderna och paniken över att inte kunna svälja har dämpats - då kommer lyckan.

    Jag hade även problem med några av de bakre tänderna eftersom stålställningen som de spänner upp käkarna med skavde mot dem. Jag hade fruktansvärd smak i munnen ett tag också men det försvann sedan.

    Anyway, det jag ändå vill komma till är att jag förstår din uppgivenhet, men även om det går långsamt så kommer du känna den där lättnaden snart och den är underbar. Och ett par månader senare kommer du vara otroligt nöjd över att aldrig mer besväras av ont i halsen och infektioner.

    Hang in there!

    Jenny

    ReplyDelete
  18. Stina...skulle behöva dina råd och kloka ord just nu... Vet varken ut el in.

    Jag har alltid känt så som du gör just nu när det handlar om mina kroniska sjukdomar, min nackskada, ögonproblem, huvudvärk osv. Men nu har jag blivit så sjuk att jag har svårt att tycka synd om någon annan. Vet inte hur jag ska ta mig ur det... Det är som att mycket av min livsgllädje tagits bort..och jag känner inget medlidande med människor som har temporärt ont/temporära problem. Jag hade så mycket skador i kroppen innan och nu när jag drabbats av ytterligare en skada så....det är som att jag passerade en gräns. Nu är det så nytillkommet det här problemet, förhoppningsvis ändrar det sig. Jag lär mig att leva med det här, som jag har med så mkt annat. Men jag är lite rädd...att det inte ska "gå över", att min brist på empati när det gäller just andra människors temporära sjukdomar/halson/huvudvärk eller vad det än må vara inte ska komma tillbaka. Det må kanske tyckas att det inte är ngt att oroa sig över, huruvida ens empati kommer tillbaka eller inte, men för mig är den kärnan i den jag är... Utan den vet jag inte vem jag är längre..

    Hur ska..hur kan jag tänka för att inte gräva ner mig i det här..hur gör jag för att inte gå under av att ha fått en diagnos som gör att jag inte längre kommer äta nästan någonting alls... Älskar mat och att njuta av livet när jag mår bra, de "bra" dagarna.. Hur hittar jag tillbaka.. Läser kabbalah, law of attraction som alltid men...det är som att det inte når fram till mig just nu.

    Hjälp...

    Kram // Mary

    ReplyDelete
  19. Thaqnk you for your explanation of the taking off the tonsils, which are so painful at a certain age. Have you done this terrible operation against your frequent horrible headach?
    Always with you,

    ReplyDelete
  20. Usch, stackars, stackars dig. Hoppas det går över snart!

    Min Cristian har också gjort en halsmandeloperation och han säger att det är värre än att bryta benet (som han också har gjort) och då förstår man att den smärtan inte är att leka med.

    ReplyDelete
  21. Jag tror Stina, att om man inte haft några motgångar i livet kan man heller inte njuta av det till fullo. Det är de där små nedgångarna, misslyckanden och livserfarenheten som gör att man lär sig vad livet är värt!
    Man växer av att ta sig upp igen, och ler oftare då det blåser medvind om motvinden någon gång gjort en påmind.
    Du verkar vara en positiv och empatisk människa. Och hoppas för din skull att din motvind snart blåst klart.
    Har ett svagt minne av då jag själv fick mina halsmandlar bort opererade. Ingen vacker historia. Men så har jag varit fri från halsfluss och urinvägsinfektion nu i ja.. kanske 15 år.
    Var glad att du har fina vänner och en härlig familj runt om dig. De är guld!
    Krya på dig.

    ReplyDelete
  22. VIKTIGT TIPS (från en annan som gått igenom det vidriga, vidriga, VIDRIGA du går igenom nu):
    Drick eller "ät" ingenting som är varmt! Värmen utvidgar dina blodkärl och kan få dem att spricka igenom såret vilket leder till att du börjar blöda kraftigt. Det hände mig två gånger (andra gången lättare än den första) en och en halv vecka efter att jag opererats, och jag är fortfarande förvånad över att de inte informerar kring detta ordentligt. Så håll dig till kall föda.

    Och, det är värt det. Jag är precis som du, ofta väldigt sjuk. Halsböld tillhörde en gång i tiden något som jag fick ungefär minst varannan månad och var tvungen att opereras/läggas in för. Idag är det problemet långt borta, även fast jag självklart tillfogar mig mycket annat. Men som du säger, det blir ett med vardagen och ett nyttigt sätt att se på sin hälsa, och vara glad för den.

    Hoppas du mår bättre snart och att din resa blir aningens lättare än vad min var, håll dig bara borta från allt varmt (till exempel soppa som jag läste att du hade ätit..).
    En stor kram!

    ReplyDelete
  23. Håller tummarna för att du snabbt blir bättre.
    Kram/Malin på improveme

    ReplyDelete
  24. aj aj aj... stackars dig. Hoppas det blir bättre, pussar & kramar till dig!

    Patricia

    ReplyDelete
  25. Mary: Ja då vet du vad jag går igenom. Dina ord om inga halsflusser på 10år låter ju lockande men än så länge vet jag inte om jag skulle kunna rekommendera detta till någon ändå. För fy vilket helvete av smärta. varm hälsning stina

    Ezzo: Tack för att du delar med dig! Varm hälsning stina

    Jenny: Tusen tack för din långa och innehållsrika inlägg. Exakt allt du beskriver upplever jag. Det kunde varit mina ord. Det du skriver lugnar mig fastän idag (åttonde dagen) känns allt bara förjävligt och jag orkar inte med denna smärta längre. Då är det skönt med något som verkar ha fått kämpa med exakt samma ting såsom öronvärken och tungvärken som inte verkar alltför vanligt. Jag lyssnar och läser ditt inlägg om och om igen. Tusen tusen tack!

    Mary: Vilket ledsamt inlägg. Jag förstår att utan att veta vad du drabbats av fått något som gjort att bägaren rann över. Det är svårt att ge råd, framförallt till någon som fått en kroniskt besked för då kan man heller inte säga att hang in there, det går över. Sås om det låter nu ska du nog bara skita i att känna empati för andra, bry dig om andra och läsa Kabbalah. Rå bara om dig själv, var snäll mot dig själv och se till att ha människor runtom dig som du vet kommer finnas där och som kan hjälpa dig för det är ett sorgearbete du går igenom som måste bearbetas och förmodligen har du ingen kraft kvar att ge till någon annan. Och då ska du heller inte skälla på dig själv utan slut dig inåt och sök efter din inre styrka som du har och som kommer kunna komma fram om du tillåter den. Jag har sagt det tidigare men i tider som du upplever är det av enorm vikt med lugn, frid och att göra vardagen så mysig som möjlig. Jag hade ju en månad i somras när jag mådde konstant illa och inte kunde äta. Jag vet vilken hemsk situation det är. Men var snäll mot dig själv och bry dig bara om dig och ditt eget välbefinnande nu. Tiden kommer läka öven denna sorg och du kommer finna nya vägar att uppskatta livet på och kunna få i dig föda på ditt sätt. Ta bara en dag i taget och förvänta dig inget mer av dig själv just nu än att bara ta dig igenom detta. Varm kram och massa fina tankar till dig. Uppdatera mig hur det går.

    Anonym: Any time. No, not because of my head, more because of my infection that I have several per year in that region. Thanks for being here

    Elina och Elin: Tack för fina ord och för att ni delar med er.

    Anonym: Det låter ju absolut vettigt. Jag har från och med nu börjat äta några skedar champinjonsoppa småljummen/kall. Tack för dina ord. Kram

    Malin: Tusen tack. Jag håller timmarna och tårna!

    ReplyDelete
  26. Nicky: Vilken vackert inlägg. Jag vill bara säga att jag är inte modig i allt. Det finns massa områden där jag inte finner modet överhuvudtaget, där jag väljer trygghet i stället för det som man inte vet någonting om. Men jag tror att både du och jag har den dr aptiten på livet, vi vet att det finns så mycket vackert och underbart att finna och uträtta och vem vill bli en Mia, pia, Fia när man kan vara en vildinna ibland? Tusen tack för din ärliga kommentar. Den värmde ända in i hjärtat. Varm kram

    ReplyDelete
  27. Jag gjorde samma operation för 24 år sen , när jag var 12 år , jag hade drabbats av halsfluss på halsfluss , droppen var att när jag fick 3 stycken efter varandra , hann bara avsluta en pencillinkur så fick jag en ny. Jag minns vilken jobbig tid det var första dagarna , jag hade dessutom råkat ha bort droppslangen när jag var sövd så jag var extra hungrig kvällen efter operationen.
    Hoppas du kryar på dig , och tänk på att du kommer aldrig mer ha dessa problem med halsen sen. Om jag blir sjuk idag så får jag 9 av gånger av 10 adrig ont i halsen.

    Håll ut , det går över! Kram Micke.

    ReplyDelete
  28. Jag gjorde min halsmandeloperation för 2-3 år sen och minns hur förjävligt det var. När man vaknar på morgonen och medicinerna har slutat verka under natten är det som att vakna upp i tortyr... herregud att bara dricka vatten känns ju som knivhugg.

    MEN... nu flera år senare har jag fortfarande inte haft ont i halsen en enda gång! Från halsfluss flera gånger per år, till inget :) det är verkligen helt fantastiskt! försök tänk på det som ett litet ljus i tunneln när det gör riktigt ont :)

    Hoppas det blir bättre snart! /Emma

    ReplyDelete
  29. Hej Stina,
    Ramlade av en slump in på din blogg för första gången idag. Fastnade främst för dina inlägg om kvantfysiken, då jag själv är övertygad om att det påverkar oss i väldigt hög grad.

    Det du skrev om glädjen över bra dagar eftersom du har de dåliga också är bekant, jag har själv gått igenom ett väldigt tufft år (5 år sedan) som ung cancerpatient, med operationer, cytostatika (tappade allt hår, ögonfransar o -bryn) samt strålning. Idag njuter jag verkligen även av de små glädjeämnen som finns omkring en, just därför att man inte tar dem för givet längre. Bra skrivet Stina!

    ReplyDelete