Monday, January 31, 2011

Confused


Föreställ er detta scenario. Du sitter mycket tidigt på morgonen, småstressad då taxin väntat utanför i nästan åtta minuter medan du försöker packa ihop de sista sakerna inför resan och samtidigt försöker kontrollera vanligt, hederligt gravidillamående på morgonen. När du väl sitter på motorvägen smsar du din mamma med alla viktiga flygnummer som alltid. Du tittar lite snabbt på biljetten och skriver: landar torsdagen den 27 januari i Geneve och blir plötsligen lite konfunderad då det kändes som om jag dagen innan skrev den 27:e i alla mina patientjournaler så jag frågade simpelt taxichauffören vilket datum det var och när han lugnt och sansat svarade fredagen den 28 januari trodde jag att mitt hjärta skulle stanna och en kaskadkräkning skulle uppenbara sig samtidigt. Där satt jag. I en taxi på väg till Geneve/Frankrike och slutligen Megéve fastän planet gick för ett dygn sedan.
Det smarta hade givetvis varit att fortsätta turen till Arlanda och försökt löst situationen där, men jag vet inte, en del kallar det gravidförvirring, jag vill inte belåna det fina ordet till något så menlöst men nog var jag förvirrad. Och beordrade taxichauffören att blixtsnabbt vända och åka hem. Väl hemma igen satt jag i all förtvivlan och halv sju på morgonen försökte finna en biljett inom räckvidden av någon timme. Jag fann en för 1100 euro och insåg att jag aldrig skulle betala den summan. När jag ringde M och mamma och väckte dem med denna hopplösa nyhet beordrade de mig genast att ta ytterligare en taxi till Arlanda och försöka köpa en ny biljett där. Sagt och gjort. Väl på Arlanda fick jag använda min kvinnliga systervänlighet till ytterligare några kvinnor och jag tror det hjälpte att jag var gravid och sönderstressad för de fixade en biljett för dyra pengar men ändå lite reducerad på grund av mina sorgliga omständigheter. Dessvärre med mellanlandning i Frankfurt - jag som alltid åker direktflyg - men låt gå. 

Helgen var fantastisk i övrigt, vackert bröllop med så många pälsar i kyrkan att jag trodde jag befann mig på zoo där ett tag men solen sken, minusgraderna fick mina lavendelila Miu Miu-klackar i underbar mocka att kännas som istappar mot fotsulorna men att senare få se min man åka skidor som en Gud nedför branta backar fick värmen i kroppen att återhämta sig så småningom. Gud så sexigt det är när någon är så överlägset duktig på något så riskabelt. Jag satt i solen på en utomhussnö-terass 2000m ovanför marken med utsikt över det mäktiga Mont Blanc och drack en Coca Cola i de hettande strålarna medan jag väntade på att han åkte upp och ner i backarna. 

När helgen sedan var över och när jag väl skulle åka hem inhandlade jag trött och sliten (efter en hel dag av att inte få behålla någon föda, jag som hoppfullt började tro att 24/7 kräkningarna var över) lite vatten och en Snickers då jag överraskat blev upphälsad av en trevlig bloggläsare (trevligt att träffas Zazkia) och jag tänkte att det inte skulle förvåna mig om ödet placerade oss intill varandra på planet och givetvis hade min ovärderliga magkänsla rätt. Vi satt och konverserade om livet hela vägen till Frankfurt. Hon hade blivit av med sitt bagage på vägen till Geneve och när vi mellanlandade i Frankfurt fick hennes långa modellben tappert vanka bredvid mig som inte kunde stressa i hennes takt - men vi kom på planet tillbaka till Stockholm.

Men vid midnatt står vi ensamma kvar på Arlanda och tittar bestört på ett tomt bagageband och inser sömniga att våra väskor inte är med. Och vid närmare information får vi reda på att bagagen givetvis är fast i Frankfurt. Det var bara att ta en taxi, utan bagage och vakna nu på morgonen med full patientskara och inse att jag inte kan tvätta håret för hårfönen ligger i väskan, det finns inget smink så långt ögat kan nå, deodoranten är i väskan likaså och jag får återanvända den långa resans gravidstrumpbyxor då resterande befinner sig över den tyska gränsen. Så om ni ser en ubertrött, blek kvinna med smutsigt hår  - så är det jag.

Ha en fin dag så länge.

13 comments:

  1. ville bara som nytillkommen läsare säga att jag gillar ditt uttryckssätt, både i ord och bilder. vilken dramatisk helg!

    ReplyDelete
  2. ha ha och att du ändå har denna underbara distans och humor - du är så fantastisk!

    puss & kram

    ReplyDelete
  3. Oh! Stina what a journey and week end !!! Even me when returning from somewhere inthe world, I try not by Frankfurt... this airport is horrible....
    But sure that you have another dryer and deo at home as much perfectionist as you are! In any case you just will be tired for your patients today, but full of joy with your M in the heart and beaitiful also with a poney-tail.
    Le Loge is an excellent hotel and very cosy, I know it well. All my best for your day which will be difficult....

    ReplyDelete
  4. Men du milde tid, vilken helg, vilken resa! Tur att man så här i efterhand kan luta sig tillbaka och skratta åt eländet, men jag gissar att det var lätt att hålla sig för skratt i fredags morse. Och for the record, jag hade också återvänt hem för att sortera upp hjärnan innan jag gjort ett nytt försök ;) KRAM och ha en härlig måndag

    ReplyDelete
  5. Åh, Megève! Dit åker jag i mars för en veckas skidåkning! Det är fantastiskt vackert där! Jag antar att du satt uppe på restaurangen där man har Mont Blanc som en vacker kuliss? Hade jag sett dig där hade jag nog vågat mig fram, du verkar vara en sån varm och kärleksfull människa.

    ReplyDelete
  6. Men jösses vilken helg! Tur att den var övervägande underbar och att du har de tankesätt du har, annars hade det kunna bli pannkaka av allt. Hoppas den just startade veckan blir underbar för dig Stina! Kram

    ReplyDelete
  7. Vilken underbar beskrivning av helgen! Det går inte att sluta dra på smilbanden trots att det är en förfärlig berättelse. Det känns ändå som att det är ett soligt minne i ditt hjärta.

    Ett stort grattis till hjärtat i magen! Har inte hunnit gratulera tidigare. Håller tummarna hårt för att det snart är juli.

    ReplyDelete
  8. Vilken helg! Jag vet hur det är att inte ha något bagage. När vi åkte till Thailand i julas (som var ett direktflyg) lyckades det bli tekniskt fel på flygets bagagedörr och vårt bagage gick inte att få ut. Där stog jag med supervarma vinterskor i 35 graders värme, vi missade först vår speedboat, sen vår anlutningsfärja och det var en massa mer saker som strulade. 30 timmar senare kom äntligen bagaget och jag har aldrig vart så lycklig över att få se min väska. Så här i efterhand är det verkligen något man skrattar åt.
    Jag hoppas din väska kommer snart, men jag tror att du är lika vacker, osminkad o med otvättat hår.
    Ha en underbar dag!

    ReplyDelete
  9. Tack själv! Och skönt att bagaget kommer idag iaf! kram

    ReplyDelete
  10. tack för dagens skratt=)!

    ReplyDelete
  11. Går det inte att låta håret självtorka? :)

    ReplyDelete
  12. Thanks so much for going through all that trouble... it was a pleasure to have you here with me and meant a lot to me.

    M.

    ReplyDelete
  13. Men oj, vilken panikstart på fredagsmorgonen. Jag hade dött om jag hade sett att det var fel datum på biljetten. Jag har ingen toleransnivå mot stress i anslutning till resor... :-)
    Men vad tur att du fick så trevligt resesällskap på vägen hem!
    Och du var säkert jättefin på jobbet i dag, trots avsaknad av fön och deodorant.

    ReplyDelete