Friday, January 14, 2011

How did we meet?


(outside his parents summer house in south of France)

Ni är många som tyckt att jag lämnat ute den viktigaste detaljen - hur vi träffades. Först tänkte jag att det var vår privata lilla saga men med närmare eftertanke kan jag absolut avslöja en del av historien för jag tror den kan vara inspirerande, den visar att det finns så många olika vägar att vandra i livet och att lycka och kärlek verkligen kan komma när du minst anar det samt att en del vägar är slingriga innan de blir raka.
Och M har inget problem alls med att jag delar den med er, han älskar hur vi träffades - so here we go then ... 

Jag hade precis flyttat in i min nya lägenhet och börjat installera mig och trivas med att inreda och få den som jag ville. Jag hade många frågor som florerade i mitt huvud när man kommer från ett sådan långt äktenskap/förhållande (11år) och att vara ensam har aldrig skrämt mig, frågorna rörde mer hur jag någonsin skulle finna en man nu, vid 30 år ålder då jag insåg att kraven inte direkt sammanföll med de jag hade när jag var 19år och naiv, utan hade multiplicerats i takt med min egen utveckling både av själ, psyke, intellekt och erfarenhet. Att också behöva vara ärlig med den trista sanningen att jag kanske inte kunde ge vem det nu skulle bli ett biologiskt barn satt som en vass törn i mitt hjärta.
Svenska män på krogen var ofta för ogentlemannaktiga och handfallna för min smak och jag tycker det är så vackert med män som verkligen vet hur man ska till med det där illa extra när det kommer till kvinnor och uppvaktning, som vågar visa att de är intresserade och tar för sig med finess. Jag hade inte bråttom att träffa någon, snarare tvärtom men den jag i sinom tid skulle finna önskade jag hade stor dos livspassion för livet i sig. Att vardagen knackar på förr eller senare - det vet jag, och älskar förövrigt men jag tycker ändå det är viktigt att dela livsglädjen med någon och aldrig ta varandra för givet. Och det gjorde jag aldrig i mitt tidigare äktenskap, inte ens efter elva år. 

Jag hade börjat resa en del, mest för att finna vissa delar av mig själv igen och få intryck av världen och genom detta få bättre perspektiv på vad jag ville få ut av livet, ha lite spontanitet och kul - bli influerad av människor, mat, konst och upplevelser från andra delar än Sverige. Det gjorde mig gott, och känslan av frihet och att jag klarade mig själv som var mycket nödvändig vid denna tidpunkt i mitt liv, gjorde mig stark.

Så var jag på en resa med en väninna och hela resan hade börjat katastrofalt. Men vi bodde på ett vackert hotell och hade i sedvanlig ordning en reservation gjord från Sverige till en restaurang som skulle anses vara den bästa. Innan ville vi ta en drink och blev så hänvisade till en populär bar dit vi tog en taxi.
När vi väl kom in tittade jag mig omkring och kände så starkt att nej, det här är en tjejresa och thank God för det. Vi skrattade och hade det allämnt trevligt tills vi blev för varma och jag gick mot garderoben ensam för att hänga av oss våra kappor.
På vägen tillbaka blir jag starkt ögonskådad av en man, han släpper mig inte med blicken en sekund och jag rodnar nästan och tittar ner. När vi möts säger han något på franska som jag inte uppfattar men jag förstod att det det var ungefär som "oh my God". Jag brydde mig inte så mycket mer om den iaktagelsen och återvända till min väninna. En stund efter står två män vid vår sida och mannen jag mött är en av dem. Han hade vackra anletsdrag och såg manlig ut vilket jag alltid är svag för men annars kändes han inte som min typ. Han försökte mycket artigt konversera, men detta var en tjejresa så jag gav honom inte mycket uppärksamhet alls. Men han gav sig inte och försökte hela tiden stjäla ett ögonblick av fråga eller liknande. Efter några minuter började vi prata och han undrade om jag var amerikanska på grund av mitt uttal. Nej sa jag och berättade att jag var från Sverige. Jag hade svårt i myllret att uppfatta vart han kom från, det var så många länder som nämndes men det bekom mig inte då jag var där med min väninna och ville fokusera på oss.
Plötsligen har jag en stark arm runt min midja och jag svarar genom att tvärt ta bort den och fråga vad han trodde att han höll på med. Så återgick jag återigen till min väninna. Men de två männen gav sig inte och plötsligen pratade jag med mannen igen som visade sig både berest, kultiverad, artig och intressant. Och som av en händelse kom armen runt min midja igen i ett mycket fast tag. Jag visste inte hur jag skulle reagera? Älskade att han inte lät sig skrämmas som många andra män verkar göra, som har svårt att uppvakta mig - och tyckte samtidigt att han absolut gick för långt ... men det var något med denna man som jag ändå fann attraktivt och spännande. Jag gillade att han liksom lite rovdjursaktigt tog vad han ville ha. Det slutade med att vi beslöt att infinna oss till männens vänner som var en grupp som samlats från Italien, Frankrike och Schweiz och jag kan säga som så att det var ett gäng underbara gentlemän allihopa och vi hade en kväll tillsammans allesammans som jag sent ska glömma.
Jag och mannen pratade i timmar, dansade och hade fruktansvärt kul medan min väninna hade lika trevligt med någon av de andra männen.

Vi umgicks hela helgen och mannen kom och hämtade oss med taxi (vilket jag tyckte var väldigt trevligt) när det var dags att sluta upp för kvällen dagen därpå igen och dagen innan jag skulle åka hem träffades vi på dagen och gick en lång promenad och pratade. Han hade gått i internationell skola i Schweiz när han var liten och konverserade därav i perfekt engelska. Det var något med honom som jag drogs till men ändå kände jag att nej, vänta nu. Vart kan det här leda? Jag märkte mycket tydligt att han var mycket intresserad men för någon som mig, som bara varit kär en endaste gång och som har svårt att bi intresserad kändes det mycket förvirrade med dessa fjärliar som cirkulerade i magen. Han var snäll, omtänksam, intelligent, världsvan, en gentleman, rolig, stilig och seriös. Det slutade med att vi bytte mailadress och telefonnummer.

Väl hemma i Sverige hade jag mail som väntade och där han tackade för en trevlig helg och skrev att det var länge sedan han föll för någon på det här snabba viset. Vi ringdes några kvällar efter varandra och jag kände mig bekväm med honom från början då vi hade mycket att samtala om och det kändes som om vi känt varandra sedan tidigare. Jag som inte gillar att prata i telefonen insåg ganska snabbt att något radikalt måste göras för att ta reda på om detta verkligen var någon jag ville träffa igen - så efter någon dag hade jag köpt en resa till Zurich och där mötte han upp mig och vi hade en fantastisk weekend tillsammas. Under den vistelsen kom jag hem till hans lägenhet där han lagat mat åt mig och jag insåg att det finns män som verkligen är beredda att alltid göra det där lilla extra, vara romantiska utan att det blir för mycket och som vågar visa vad de känner.
Resten är historia skulle man kunna säga.

Vi träffades i Paris, Monaco, Sverige, Barcelona, Sicilien, Geneve, södra Frankrike, London, Zurich och Gud vet var och de flesta gånger mötte han mig med en ros och färska Macarons från mitt älsklingsbageri. Vi insåg ganska snabbt att vårt förhållande var en dyr historia med alla flygbiljetter och många gånger hotellnätter men det fanns inte mycket att göra åt den saken. Avståndet krävde flygande resor mellan olika städer och så fick det bli.
Efter ett tag började jag känna tvivel på grund av distansen, alla resor var fantastiska men vad skulle det leda? Han hade sin karriär i Schweiz och skulle han flytta skulle det säkerligen bli till New York, London, Singapore eller Hong Kong ... inte till lilla Sverige där karriärsmöjligheterna är lika med noll för någon som honom och där skatten dessutom var 52 procent för de som tjänade lite mer. Han skulle dö på stört. Jag kände heller inte att Schweiz var my cup of tea och jag är alldeles för familjekär för att flytta härifrån för gott. Så det var ett moment 22 som jag inte fann en lösning på och jag började tröttna. Allt detta flängande kändes lagom roande tillslut och jag som är så självständig hade lite svårt för det här med att hoppa in och ut ur ett förhållande, med andra ord ha någon på helgerna men inte på vardagarna. Det kändes mycket ovant.
Men min man kämpade på och fick det ganska jobbigt där under några turer när jag inte visste vilket ben jag skulle stå på och om det verkligen var äkta känslor vi hade och hur skulle vi lösa det i framtiden och bla, bla, bla. Han var som alltid lugn och trygg och förklarade att där jag fanns, där ville han vara och beträffande hans karriär och Sverige fanns det alltid en lösning. Han fick verkligen kämpa för mig och har nog fått göra det från första början för jag blir inte kär lätt och det tar tid för mig att utveckla äkta känslor - men så kom den dagen när jag verkligen insåg vilken genuin man han är, hur han kämpat för oss, gjort allt i sin makt för att jag alltid ska må bra, känna mig lycklig och vara glad - oftast reser han så att sömnen hans blir bristande och en massa andra uppoffringar - men han gör det hela tiden, för vår skull som han säger och det utan att klaga eller sura, för att han tror på oss och vill att vi ska bli gamla tillsammans. Det är så vackert att få uppleva detta och jag önskar att alla kvinnor fick ta del av den typen av uppmärksamhet och kärleksförklaringar.

När vi sedan fick reda på att vi var gravida efter en kärleksweekend bland molnen och snön, direkt efter min vidriga tonsilloperation hade börjat läka (och jag knaprat morfin och Diklofenac som godis, vi hade 8 specialister som var tvugna att utreda att alla läkemedel inte hade skadat fostret) var det inte helt självklart hur vi skulle få ihop våra liv. Men min man är som tur är en problemlösare och hela tiden när jag fick panik över situationer som jag inte hittade lösningar på - fann han en väg och lugnade mig genom mina hormonsvängningar och panikartade ögonblick där tårar och frustration var en vanlig förekomst just för att jag inte förstod hur vi skulle kunna få ihop allt. Det var också så otroligt känslosamt att få ett plus på den typen av sticka jag flera år tidigare trots IVF:er, hormoner och Gud vet vad alltid hade fått negativa svar på. Nu satt jag här, ogift med en man som inte bodde i Sverige och hade helt oplanerat blivit gravid med honom. Jag skyllde genast på de Irish Coffe och all den fantastiska Rom (Zacapa) vi druckit för att värma oss den kalla oktoberhelgen. En miss, Stina lite pickalurvig och så pang hände det som skulle vara omöjligt - jag var med barn.

Men nu sitter jag här. I en verklighet som jag inte förstår. Men en fantastisk man som sett mina värsta sidor och ändå vill ha mig och vår blivande familj mer än någonsin. Som är villig att ge och offra så mycket av sitt eget liv för det vi ska skapa gemensamt. Som ger, ger och ger kärlek, som verkar ha en outtömlig källa till förståelse, värme och kärlek. Och jag sitter här. Och förstår att allt jag kämpat för, de vidrigheter jag gått igenom, alla tårar jag gråtit i sorg över att inte kunna bli mamma, den misslyckade känslan av att gå igenom en skilsmässa och saknaden av den där äkta filmtypen av kärlek som jag djupt därinne visste existerade ... har lett fram till detta. Jag står här nu. Stark, kär som tusan, erfaren, balanserad och kan möta min framtid på ett helt annat sätt än om jag varit en Mia, Pia, Fia som gått igenom livet rakt och soligt. Jag förstår hur det känns att kämpa i den starkaste motvind, jag dömmer ingen, jag värnar om människor och jag vet hur viktigt det är att våga, vilja och kunna utvecklas och samla erfarenheter så att de gör nytta i framtiden.
Mitt liv kommer alltid vara dynamiskt. Jag är vattukvinna och har luft i mitt element så det säger sig självt. Plötsliga tornados och virvelvindar är en del av min själ, mitt liv. Det är så ödet ser ut för mig. Och med de gåvor jag i sinom tid får här och där - inser jag att det är värt mödan. Frukterna jag för skörda är de häftigaste någonsin.

Det är vår kärlekshistoria.


81 comments:

  1. Amazing such à lovestory fantastic Im really happy for you three!Good luck!
    A

    ReplyDelete
  2. Du är ju helt fantastisk :)

    ReplyDelete
  3. Wow!! Blir SÅ inspirerad. Tack!
    Susanna

    ReplyDelete
  4. Tack! Ditt vackra språk, dina tankar och din historia skulle kunna bli en roman som jag gärna skulle läsa.

    Maria

    ReplyDelete
  5. Vad kul att du delade med dig av din historia! Blev lite inspirerad. Kanske ska skriva om sin kärlekshistoria. Kan vara kul för barnen att läsa någon gång långt fram i framtiden! Kram

    ReplyDelete
  6. FANTASTISKT! Du är värd varenda sekund av denna kärlek! kram Annika

    ReplyDelete
  7. Grattis Stina!
    Man blir glad av din berättelse :)

    //Jenny

    ReplyDelete
  8. Grattis X2!!

    Men gud du måste skriva en bok kvinna!

    Du är verkligen en inspirationskälla!!

    / B. 25år

    ReplyDelete
  9. Og den var utrolig vakker.
    All lykke til dere og det gir inspirasjon til oss andre på 30 år som nå skal ut og finne kjærligheten igjen.

    Klem

    ReplyDelete
  10. Du får mig att inse att allt är möjligt, tusen tack fina Stina, stort Grattis till kärleken och din fina familj.


    Varm kram

    Jenny

    ReplyDelete
  11. Tack för att du ville ge av er historia. Jag är ganska så ny här på och blev så nyfiken igår över ditt livsöde.

    Vill även skriva GRATTIS! Vad underbart att du ska bli mamma. Vet mycket väl hur det känns att kämpa, gråta och sen försöka igen för att få den där familjen som man så gärna vill ha. Tyvärr har jag och min man inte lyckats men jag är glad över att ha träffat den rätta mannen i mitt liv (nästan i stil med dig ... en fransman och känner så igen det där med resorna och längtan efter vardag).

    All lycka och tack för att du ger av dig, dina underbara bilder och ditt underbara liv

    ReplyDelete
  12. Så otroligt vackert! Det här är någonting jag kommer att läsa om, om, om och om igen, speciellt när livet känns lite tungt. Tack för att du vågar vara personlig och ärlig!

    ReplyDelete
  13. Åh det är helt magiskt ! Du beskriver allt så otroligt vackert jag hoppas att du aldrig slutar att blogga.

    Du är en sån enastående kvinna som får mig att vilja ha dig till min förebild.DU är stark, kvinnlig och har ett sinne som avundas många.

    Du är fantastisk och jag avundas alla dina vänner som får ha dig i sin närhet. Jag är då ändå en kvinna på 37 år som har allt och vet vart jag står men du . . du . . . ja jag finner inga ord.

    All lycka.

    ReplyDelete
  14. Hej igen Stina!

    Jag tackar så mycket för att du valde att dela med dig av denna vackra historia, som inte är en historia utan full verklighet. Jag är genomglad för din skull, jag sitter med tårar i ögonen, delvis för glädjen för dig/er men också för den vackra och sanna kärleken jag förlorade för två år sen. Jag fick inga förklaringar, vi var förlovade och skulle gifta oss och jag hade aldrig varit så kär i hela mitt liv. Jag har precis som du väldigt höga krav, i mitt liv har jag pendlat genom himmel och helvete och jag kan inte våga tro att jag någonsin skulle kunna bli kär igen. Jag skrev ett inlägg om detta igår tror jag i min egen blogg, jag tror inte på kärleken längre. Dock, nu när jag läser din underbara historia så påminns jag om att det finns en kärlek, men tänk om det var den jag hade som lämnade mig med sår som jag plåstrar om än idag, dagligen fastän det har gått två år. Kärleken är underbar, och du är stark som har vågat ta det till dig, jag har inte den styrkan efter att jag har blivit så fruktansvärt bränd. Jag drömmer om det, drömmen kunde lätt vara det du har gått igenom det sista året och att du fann den när du minst anade. En dröm. Nu ska jag inte dra ner denna tråd, det är din lycka det handlar om, där är ljuvligt hur livets blixtar slår ner och skapar nya möjligheter och känslor, såsom den har skapat för dig. Ett jättestort grattis igen, jag önskar er all lycka och tack igen för att du har öppnat upp dig lite för oss som sitter på nålar och vill veta allt vi får. Du inspirerar och jag ser mig själv i dig, ibland en skrämmande likhet som samtidigt fascinerar.
    Ha en underbar helg fina du och hälsar mr M på i helgen så kan du hälsa han att sveriges kvinnor bugar. Förresten, gör inte det, då blir han bara mallig... ;-)
    Love Silvia

    ReplyDelete
  15. UNDERBART skrivet Stina. Så inspirerande! Det är detta som gör att jag följer din blogg slaviskt. Fortsätt såhär.

    ReplyDelete
  16. Det är ditt öde Stina!!!!!!! Helt fucking jävla underbart!!!!!!! Jag blir så glad!!!!!!!!!

    ReplyDelete
  17. Stina - det är så fantastiskt att läsa dina texter! Jag kan ibland bli nästan irriterad på mig själv över att jag så ofta går och längtar efter att slå på datorn för att se om du har uppdaterat med några underbara rader. Men men - så är det väl med allt som känns genuint, intelligent och framförallt så ärligt. Din blogg är verkligen något utöver "the ordinary".
    Kan inte annat än instämma med alla fina ord från dina övriga läsare! Och du ger mig ännu en förnimmelse om allt det magiska som livet, trots allt, så ofta gör sitt bästa för att få oss att inse.
    All värme till dig!
    /Ulrika

    ReplyDelete
  18. Åh, ljuvliga öde... Livet är verkligen ett fantastiskt äventyr! Home is where the heart is och jag önskar er bara det bästa, i vilken del av världen ni än må hamna.

    ReplyDelete
  19. Amazing! Nästan som min egen kärlekshistoria. <3 Kram /Angela

    ReplyDelete
  20. ah vad jag njuter av att läsa dessa ord.
    good things happens to good people.

    stor kram

    ReplyDelete
  21. du är så otroligt inspirerande :) vilken fantastisk historia, perfekt på alla sätt och vis nästan som på film. Den dagen jag träffar den rätte får det gärna vara så här. kram

    ReplyDelete
  22. Kan bara säga, helt fantastiskt. Hoppas du skriver blogg länge länge, för jag kommer följa den för alltid. Du ger sådan inspiration. Ha en underbrar dag Stina!

    ReplyDelete
  23. Hej! Det är ju som en underbar, romantisk film som man kan drömma sig bort till. Och så är det ditt liv!! Så underbart härligt!! Njut, gläds och ha det så bra på vägen trots illamåenden m m. MVH Laila

    ReplyDelete
  24. Vilken underbar kärlekshistoria! Den gav allt lite solsken en grå Köpenhamnsmorgon. Jag förstår så väl känslan av att ha mött kärleken i någon som bor långt borta. Jag ångrar aldrig att jag följde mitt hjärtas röst och släppte orosmolnen över hur det skulle bli.

    All lycka till er båda och er lilla familj!

    //Åsa

    ReplyDelete
  25. Tack för en underbar läsning om en spännande och vacker kärlekshistoria som jag vill önska dig all lycka till med i framtiden - som ser fantastiskt ut för dig och din man! Grattis till graviditeten. Vill också lägga till att du är en stor inspirationskälla och jag ser verkligen upp till dig. Hoppas du får må bra nu och njuta av det som håller på att hända inuti dig. Allt gott!

    ReplyDelete
  26. Åh, fina fina Stina! Så vackert skrivet att jag börjar gråta.

    ReplyDelete
  27. How old are you then? I thought that you were under 30... Your story gives me hope. I'm 31 and recently broken up with my long term boyfriend. I feel bitter and hopeless, but I did love your story...

    ReplyDelete
  28. Åhhh, vilken fin kärlekshistoria. Helt underbar.

    ReplyDelete
  29. Stina, vilken fantastisk historia! Jag sitter med tårar i ögonen och vill bara önska dig ett stort lycka till, för det är du verkligen värd! Jag har läst din blogg länge och följde dina IVF-försök och det är ju helt fantastiskt att du ska bli mamma nu. Jag har själv gjort fem IVF-försök innan min dotter kom, så jag vet vad du har gått igenom. Du kommer bli en underbar mamma! Kramar L

    ReplyDelete
  30. Hei Stina, jeg har fulgt bloggen din i mange år, også den forrige. Så det har blitt både kamp for å få barn, skillsmisse, familieliv, nå ny kjærlighet og et barn på vei. Dette er bare fantastisk, jeg ønsker deg virkelig lykke til!

    Skjønner du er mye kvalm, det var jeg også de første månedene av mine svangerskap. Men : Det går over! Og det sies at kvinner som har svangerskapskvalme er mer beskyttet mot å miste barnet, det er noe med det svangerskapshormonet som man da har mye av. Så det er et veldig godt tegn! Det gjelder bare å ha med seg en plastpose i veska overalt så man er forberedt på en liten sjau når som helst... :-)

    Også godt å høre om den nye mannen i ditt liv, han høres ut som både en raus, ressurssterk og ikke minst varm mann.

    Lykke til !

    Anne

    ReplyDelete
  31. Först och främst stort GRATTIS till dig, din man och er lilla bebis som kommer till er!

    Vilken otroligt fin historia, jag satt och log hela tiden medan jag läste. Visst är livet ett mysterium, att man när man minst anar det, då dyker just DET upp. Fantastiskt!
    Önskar er all lycka och sluta inte att skriva, du sprider mycket glädje med dina ord.

    ReplyDelete
  32. Vilken fantastisk historia och tack för att du väljer att dela den med oss, personer som faktiskt inte känner dig. Du är en sann inspirationskälla. Och ditt språk är vackert som alltid.

    Hoppas du får en underbar helg!

    ReplyDelete
  33. C'est tres romantique! Comme une filme... :')

    Vilken underbar historia! Jag vill gratulera dig till din underbara man och er kommande bebbe. Grattis!

    Sedan vill tacka för den inspiration jag får av dig (och från andra positiva, målinriktade och vackra människor). Jag är ung och har hela livet framför mig, men det är ändå ingen ursäkt för att dra fötterna efter sig! Jag måste våga ta chanser i livet, stora som små. Jag vet att man kan komma igenom allt, det har livet lärt mig. Först väntar en ny utbildning, polering av franskan och senare volontärarbete utomlands. :)

    Tack för inspirationen och lycka till med din bebbe, din man och din söta, tjocka chihuahua! ;)

    ReplyDelete
  34. Åh Stina! Vilken fantastisk historia direkt ur verkligheten! :) Och sättet och värmen du berättade den på, var minst lika fantastiskt!

    Som jag kommenterade i graviditetsinlägget; Vi känner ju inte varandra, men jag är sååå glad för din skull! :) Du är så väl värd allt gott!

    När jag läser här på din blogg, tycker jag alltid dina ord vittnar om att det finns en ödmjuk och omsorgsfull människa bakom. En människa som inte dömer andra och som istället inspirerar andra och skänker hopp. För mig är det i alla fall så, när jag tittar in här. Och jag hoppas att jag själv en dag kan klara av att tänka mer som dig när det gäller mitt eget liv; att gott tänkande föder gott.

    Jag önskar er all lycka i framtiden!

    Många varma kramar från Bella!

    ReplyDelete
  35. Vilken härlig lovestory! sköt om dej Stina

    ReplyDelete
  36. Åh vilken underbar resa du har gjort!
    Lycka till nu fortsättningsvis. Hoppas att du länge länge kommer fortsätta inspirera och uttrycka dig!!!

    ReplyDelete
  37. Så fint! Lycka till! / Katarina

    ReplyDelete
  38. Jag tycker det här är ditt vackraste inlägg hittills (och jag har följt dig sedan IVF-tiden då jag hittade din blogg av en slump när vi också höll på med IVF). Jag ryser när jag läser det.
    Lycka, glädje o välsignelse till er två och ert lilla barn!

    ReplyDelete
  39. Precis som i en film! Tack för att du delade med dig.

    PS. Jag må ha ett vanligt namn men är verkligen ingen som har haft en enkel resa genom livet eller bara följt med strömmen! Jag tror många Mior, Pior och Fior out there vet vad jag pratar om ;)

    Sofia

    ReplyDelete
  40. What a wonderful wonderful story! I ADORE YOU STINA!
    Much love, Ann

    ReplyDelete
  41. Stina! Blir varm i hela kroppen när jag läser din kärlekshistoria! Underbart, härligt...det får mig att längta efter min egen man... ska ringa honom nu och säga att jag älskar honom!!! KRAMAR I MÄNGDER FRÅN MIG!

    ReplyDelete
  42. Stina!
    Det där var det bästa och vackraste du någonsin skrivit. Det gick rakt in i hjärtat och tårarna bara strömmar nerför mina kinder.
    Jag känner igen mig så mycket i dig när du beskriver hur du fungerar som männsika - jag ser en tvillingsjäl i dig.
    Trots att jag inte känner dig är jag så outsägligt glad för din skull.
    Varmaste kramar från Åsa

    ReplyDelete
  43. Vad fint att du delade med dig av er historia! Lycka till med graviditeten!

    Många lyckönskningar /Isabella

    ReplyDelete
  44. Kan gå i god för att de går inte av för hackor de där internationella männen med ursprung i Schweiz :)! Tack för att du delar med dig av din kärlekshistoria!

    ReplyDelete
  45. Hej Stina!

    Var bara tvungen at kommentera, det var bland det finaste jag läst någonsin, du är en sån inspirerande kvinna, jag blir glad av att klicka in på din blogg varje dag det ger mig så otroligt mycket, TACK :)

    kram

    ReplyDelete
  46. Åhh Stina!
    Vilken fantstisk historia. Ögonen tåras när jag läser. Lyckan är total för dig! Allt gott i livet!

    ReplyDelete
  47. Eran historia låter som en romantisk roman. Du har träffat en underbar man Stina...Härligt att han inte gav sig när du var svårflörtad.. Lycka till med erat liv och erat barn. Jag har 3 barn själv.

    Kram Erika

    ReplyDelete
  48. Helt fantastisk historia. Det värmer mig att höra. Jag har följt dig genom bloggen med ivf-behandlingar och allt. Jag blir rörd, känner rysningar längst ryggen och blir innerst inne så lycklig över att det faktiskt existrerar denna typ av kärlek! Har sagt det varje dag senaste 3 dagar i din blogg nu: men GRATTIS! Jag hoppas du har kvar den fina lilla leoparsmönstrade sparkdräkten :)

    ReplyDelete
  49. Så vackert. Du är värd all lycka i världen och jag är så glad för din, och er, skull.

    ReplyDelete
  50. Vad fint! Tack för din fina blogg och grattis!

    ReplyDelete
  51. Gud vad fint Stina! Som du skrev att du inte tar allt förgivet märks så himla väl! Någon som tagit hela livet för givet hade inte varit lika sprudlande lycklig som du är. Grattis!

    ReplyDelete
  52. Fin kärlekshistoria. Kärleken knackar på dörren när man minst allt anar det. Så var det även med mig :)

    Kramar!

    nathalieornothing.tumblr.com

    ReplyDelete
  53. Wow! Vilken fantastisk historia!
    Lycka till med allt, och GRATTIS!!! :D

    ReplyDelete
  54. åh, vad fint skrivet! En sån text kan verkligen få en att tro på kärleken trots att allt är mörkt för stunden

    ReplyDelete
  55. Vad kul att få läsa om hur ni träffades! Vilken romantisk historia. Jag önskar er all lycka i framtiden.

    ReplyDelete
  56. Tack snälla för att du delar med dig! Lycka till med allt! Kram Eva

    ReplyDelete
  57. Vilken underbar historia, och ni är verkligen ett vackert par, och har han så bara hälften av den vackra själ du har, så har han mycket..
    Kärleken är du så värd, du kloka fina vän !!!
    ♥Love♥
    från din "stora systra"

    ReplyDelete
  58. Vilken underbar historia, det är som att få bli kär i kärleken igen! Det känns starkt hela raka vägen in i hjärtat och jag är bara så glad för din skull. You had it coming darling! kram

    ReplyDelete
  59. Grattis Stina! Jag blir helt tårögd när jag läser det här. Jag vill även säga att jag verkligen är lycklig för att ni är gravida - jag har läst din blogg länge och läst vad du gått igenom när du har försökt förut. Ren lycka känner jag när jag läser din blogg nu! /Felicia

    ReplyDelete
  60. Stina, vilken love story!
    Tack, att du delade det med oss!
    You 2 are ment to be together!
    Jätte kram, minna (med tårar)

    ReplyDelete
  61. Vilken fin historia! Tack för att du ville berätta den för oss!

    Kram
    Anki

    ReplyDelete
  62. Hon brås på sin mamma och pappa och lillasyrran, bara så ni vet....

    ReplyDelete
  63. Wow Stina, vilken vacker kärlekshistoria och vilket språk, var länge sen jag läste något som berörde mig så som din historia! Tack för att du delade med dig och all lycka <3

    ReplyDelete
  64. Vilken historia, men så är livet, plötsligt händer saker och ting när man minst anar. =)
    Jag fällde en liten tår, dels av glädje för din skull, dels för att jag själv får ett sting av ångest när jag hör och läser hur andra träffar sin livs kärlek. Här vill det sig inte riktigt...
    All lycka till med familjen. =)
    AnnaK

    ReplyDelete
  65. Vad vackert! Lycka till!!

    ReplyDelete
  66. What a lovely and romantic story! I've enjoyed reading your blog for the last two years, Stina.
    .
    I live in Canada and I happened upon your blog through Rebecca's and I found her blog through The Local. I'm glad that I did as I enjoy reading your positive approach to life. Your warm spirit is evident in all that you write and you're deserving of your happiness.
    .
    Kim

    ReplyDelete
  67. Vad glad jag blev fr din skull! Du förtjänar verkligen detta! Jag vet vad du gick genom med IVF etc, precis som jag. Dessutom som en ryska, tycker jag att det är så kul att du träffade en halv rysk man, en hel del av ryska män är välutbildade, omtänksamma, som lyfter kvinnan på en pjedestal, inte i närheten till sveska män som är förstörda till en del av för mycket feminism i detta land, inte att glömma att ryska män är väldigt generösa.

    ReplyDelete
  68. I'm excited and curious to follow how your pregnancy will progress. I doubt that I'll ever have kids of my own (PCOS)... I'm so happy for you and I think you'll be a wonderful mother.

    ReplyDelete
  69. Men Gud..
    Här har jag missat att läsa din blogg i bara ett par dagar och möts nu av både graviditet och fantastisk kärlekshistoria..

    Lycka till önskar jag dig Stina och din lilla familj!

    Jag gläds så oerhört med dig.. Att vara mamma är fantastiskt.. Hur det är att möta kärleken det vet jag tyvärr inte än, men du ger mig en bra glimt om hur den kan te sig.. Jag sitter just nu å tänker att det likväl kan hända mig!

    Varma från mig.. Från en mor till en annan..

    ReplyDelete
  70. Jag får tårar i ögonen. Det är så vackert trots mörka inslag. Jag önskar dig och din man all lycka i livet! Man ska inte fastna i rådande strukturer utan gå sin egen väg och följa sin egen magkänsla och hjärta!
    Många varma kramar till dig!
    Kram Therese

    ReplyDelete
  71. Jag blir så oerhört glad för din skull. Du har gått igenom så mycket men jag tror precis som du att livets alla prövningar och sorger alltid vänds till något gott och vackert till slut. Dessutom handlar allt om hur man betraktar livet och hur man reser sig från svårigheter. Alla de fina tankar som du delat med dig av på bloggen visar hur mycket starkare du har blivit i själ och hjärta. Allt gott och massor av kärlek önskar jag dig! Det är du värd!
    Jenny

    ReplyDelete
  72. När jag såg att du var gravid blev jag så glad så glad för din skull! Och din historia är verkligen inspirerande. Jag är tacksam att du delade med dig av den, livet blir lättare när vi hjälps åt och jag tyckte verkligen din historia hjälpte mig/gav mig inspiration. All lycka!

    ReplyDelete
  73. DU är otroligt inspirerande och vacker och förtjänar all den lycka som nu kommit din väg.

    ReplyDelete
  74. Inte konstigt att han blev förälskad i dig! Du uttrycker dig ju så poetiskt! Lycka till med kärleken och livet!

    ReplyDelete
  75. Det här är bland det finaste jag har läst. Du är värd vartenda ord du har skrivit.

    ReplyDelete
  76. En helt underbar historia. Tänka vilka härliga vägar vårt liv tar. Kram

    ReplyDelete
  77. Wow. Första gången jag gråter av ett blogginlägg. Som vattukvinna gick detta rakt in i hjärtat. Otroligt stark. Tack!

    ReplyDelete
  78. Så otroligt vackert skrivet! Det får mig att känna mig hoppfull, och du inspirerar mig!

    ReplyDelete
  79. Du har sagt allt vackert. Jag gillar det här inlägget. Tack för att dela det här inlägget.

    ReplyDelete