Friday, January 21, 2011

How it worked for me

Det finns vissa frågor som jag nästan väntade mig efter att ha skrivit inlägget "The right thinking". Och när jag så väl fick de funderingar som jag absolut förstår kommer upp, känner jag att det kan vara intressant att göra ett inlägg av svaret. Allt handlar ju onekligen om att förstå och för mig, förmedla till er. Här nedan kommer frågan.
Fråga: En sak som jag funderade på är hur du tror att ditt visualiserande hjälpte dig att bli gravid och att finna kärleken! För mig känns det nämligen tvärtom; som att du lyckades bli gravid för att du INTE önskade det och tänkte på det (som det där retliga rådet som ofrivilligt gravida ibland får; sluta försök så blir du gravid). Som du beskrev det i din berättelse så var du ju inte beredd att träffa en ny kärlek när din partner försökte ta kontakt med dig första gången. Du ville inte träffa någon så ditt visualiserande tiden innan du träffade honom kan inte ha handlat om att träffa en man och inleda ett nytt förhållande. När ni sedan inledde en relation så antar jag att du heller inte direkt började visualisera och önska en graviditet eftersom du berättade att förhållandet kändes osäkert med tanke på avståndet etc. Hur förklarar du detta? Det känns som ditt visualiserande blev helt "fel" (självklart blev det egentligen helt rätt för dig eftersom det som hänt i ditt liv är fantastiskt)

Jag förstår precis hur kommentatoren tänker. Men jag skriver ju inte allt jag gör och tänker här i bloggen, snarare skriver jag om ungefär en procent av mitt liv, resterande är för mig, min familj och mina nära och kära. Men jag ska berätta för er så att allt blir klarare för det är en mycket intressant berättelse.
I mitt tidigare äktenskap var jag givetvis inte lycklig, då hade jag aldrig skilt mig. Han var världens finaste man, men vi hade vuxit ifrån varandra och jag kände att han inte längre passade in på den mannen jag ville ha. Jag drömde och visualiserade ofta om en man som var betydligt mer kärleksfull, världsvan, passionerad, som älskade samma saker som jag och hade stor portion livslust och livsgnista. Jag drömde också flera gånger om att jag skulle prata engelska med mina barn, och trots att jag började känna den bittra verklighet att jag inte kunde bli gravid har jag egentligen alltid sagt till alla runtom mig att jag vill sätta mina framtida barn i internationell skola. Även till min ex sa jag detta för jag kände att det vore fantastiskt att ge dem två språk redan från början.

Efter separationen såg jag ofta framför mig en lång, mörkhårig man, ett mysigt och kärleksfullt förhållande och jag såg ofta framför mig barn vi skulle få. Verkligheten såg givetvis helt annorlunda ut men det var så mina visualiseringar och drömmar gick.
När jag skilde mig ville jag givetvis inte träffa någon omgående men visste på något sätt att jag skulle göra det ändå ganska snart. Det fanns ingen jag dejtade men det var bara en känsla som var svår att lokalisera men som fanns där långt bak i det undermedvetna. Jag och mamma pratade ofta om detta, hon sa, framtidseende som hon är, att hon kände på sig att jag skulle träffa mannen i mitt liv och vara gravid inom ett år. Jag blev nästan arg när hon sa så, jag kunde ju inte bli gravid och jag ville inte leva på hoppet för att sedan bli sårad av den brutala verkligheten. Men innerst inne kändes det lite så för mig också, för jag kunde så tydligt se detta framför mig.
När vi sålde vår gemensamma lägenhet var detta givetvis ett ganska stort trauma för mig, mitt hem och min trygghet var nu borta och trots att jag hade köpt och inrett en ny fin liten våning är alla sådana förändringar en liten sorg. Vad hade livet i sikte för mig? Vad skulle hända i framtiden? Barnfrågan cirkulerade som en svart korp och tyngde mina axlar.
Ett mycket starkt och emotionellt minne är från en sekvens i våras. Jag stod på vår gamla balkong ensam och skickade tårögd ut en önskan till "universum". Jag bad till vad det än må vara att oavsett vad, snälla se till att jag kan få bli mamma, och om inte, ge mig ett tecken så att jag vet om jag kan eller inte. Ovissheten var nästan det värsta. Jag visualiserade så starkt att magen vändes ut och in och det var som en övernaturlig styrka som kom inom mig och jag visste att jag skulle få svar. Oavsett vad svaret skulle bli.
Dagarna efter kunde jag inte tänka på annat än den starka affirmationen jag sänt ut. Kort därefter träffade jag M och lite mer än ett halvår senare är jag gravid. M är precis den mörka, passionerade, smarta, starka, trygga, omtänksamma, livsbejakande mannen som jag alltid drömt om och på något sätt visste att jag skulle träffa. Han pratar fem språk vilket innebär att vårt barn kommer prata franska, engelska och svenska från start. Han har ALLA de kvaliteer jag drömt om och visualiserat.
Jag minns så väl den dagen i Monaco, han hade tagit ut mig på en fantastisk restaurang och jag hade den brinnande sanningen som en istapp i magen. Jag var tvungen att berätta för honom att jag inte kunde bli mamma och insåg givetvis att detta kunde innebära slutet för vår relation. Men när jag fått ur mig den tragiska sanningen tittade han mig allvarligt i ögonen, tog min hand och sa: "Du och jag kommer få barn ihop Stina. Oroa dig inte" Och se vart vi är idag.
En annan mystisk aspekt i det hela är att när jag och min ex funderade på att adoptera ville jag av någon besynnerlig anledning som ingen förstod adoptera från Colombia. Under flera månader var jag helt besatt av Colombia och läste allt jag fick tag på. Det som gör den här historien ännu mer häpnadsväckande är att M har stor släkt i Colombia och hans mamma arbetade för FN och var på grund av hennes föräldrar därför bosatt i Colombia och är uppvuxen där trots att hon inte kom därifrån från början. Så Colombia kommer bli som vårt fjärde hem där vi kommer spendera många somrar med våra barn och kusinernas kommande barn.
Så. Nu förstår ni kanske bättre att allt jag har idag här jag visualiserat fram på ett eller annat sätt. Jag hoppas att ni kan ta del av dessa små vidunderliga händelser och förstår den verklighet som kan vara svår att att till sig. Det ihandlar inte om lagen om attraktion existerar eller inte existerar, det spelar ingen roll om du förstår den eller inte. Den är alltid närvarande, hela tiden oavsett om du är medveten om den eller inte. Det är en energi som tar in allt du tänker och känner i kombination med vad du gör och hur du handlar, medvetet eller undermedvetet och därefter förvandlas detta till en fysisk verklighet och konsekvenserna är med andra ord byggda på din verklighet. Din framtid, vad som kommer komma in i ditt liv, händelser, relationer, känslor och möjligheter är en sammanfattning av vad du tänkt, känt, gjort och visualiserat tidigare.
Så jag är ett ypperligt exempel på att detta återigen fungerar. Spännande, inte sant?
Varm hälsning
stina

(heels: Christian Louboutin)

32 comments:

  1. Verkligen spännande!
    En fråga bara. Om man skulle vilja bli fri från en kronisk sjukdom t.ex, ska man då tänka att man redan är frisk? Eller ska man önska att man blir frisk?

    ReplyDelete
  2. Hej Stina,

    Du har fått mig helt att börja omvärdera min tankar och dess mönster. Jag har tidigare i livet av "misstag" tänkt positivt och vänt det negativa till det positiva ganska omedvetet, för att därefter få det att gå i uppfyllelse.Jag läser din blogg med värme och entusiasm. Dina visa och kloka ord ger näring till att varje dag, sekund, minut, timme omvärdera tankarna.

    - Karolina

    ReplyDelete
  3. Hej Stina,
    tack för de två senaste inläggen. Hela mitt liv är uppbyggt av positivt tänkande och jag tror inte att jag skulle komma långt utan det. Människor säger ofta till mig att "du har ju alltid en sådan tur". Min tur är inget mindre än jag själv som tänker positivt och anser mig förtjäna allt gott som kommer i min väg. Din blogg är ett skönt ställe att tanka inspiration, både genom vackra bilder och kloka ord men kanske framförallt genom ditt härliga liv. Du verkar dela min passionerade inställning till livet vad det än bjuder på. Härligt! Ha en fin helg!

    ReplyDelete
  4. Det enda jag kan säga är hur underbar du verkar. Tänk om man hade dig i sin vänskapskrets;) Har själv läst The secret och försöker tänka som den lär. Är inne i en lite jobbig period, men hoppas och tror att det kommer bli bra. Förstår inte hur man som personen ovan kan vara så ironisk?
    Du är iaf bäst och hoppas få följa dig och din familj läänge:)
    Ha en underbar dag underbara Stina som har Sveriges i särklass bästa blogg <3

    ReplyDelete
  5. Så sant som du sagt om man verkligen vill bli/ha/uppleva något väldigt stark så blir det så,det har varit så för mig med.Jag sänder dig alla mina lyckoönskningar till dig och din familj.

    A

    ReplyDelete
  6. Såklart kan hemska och negativa saker hända en oavsätt. Självklart är livet inte alltid perfekt, men om man följer sitt hjärta och försöker förstå o se postitivt på saker samt ser möjligheterna i olika situationer så kan mycket positiva saker hända, sådant man aldrig trodde skulle hända. Det tror jag beror på att man öppnar upp sitt sinne och är mottaglig för förändringar osv. Men jag tror inte att det betyder inte att man kan bota sjukdomar eller förhindra olyckor med positiva tankar (det försämrar ju dock inte).

    ReplyDelete
  7. Vilket otroligt spännande sätt du skriver på! Jag är så otroligt glad för det lilla livet!
    och erat stora äventyr som är pågång!

    ReplyDelete
  8. Vilka fina inlägg de senaste dagarna fortsätt att skriva i samma stil.

    ReplyDelete
  9. Anonym: Ja det där är svårt. Jag vet ju själv med min migrän och mammas MS. Men att gå och prata, gnäll, klaga över sin sjukdom kommer garanterat bara generera i mer värk, svårigheter och negativism. Det bästa är att låta sjukdomen vara där den är, i en liten ask, och se sig själv som en frisk människa full mer energi och inget ont. Nämn inte din sjukdom, gör den inte till en del av din identitet. Se dig frisk och kry, glad och lycklig så kommer du märka hur du mer och mer blir som dina tankar.

    Karolina: Lcyka till!

    Emelie: Tack för dina ord!

    Anonym: Tack. NÄr jag känner mig inspirerad skriver jag om detta men gör det bara när det känns som om jag har något att ge. Men nu har det blivit lite väl mycket under ett par dagar - men det verkar både givande och uppskattat så jag är mcyket glad för det. Varm hälsning stina

    ReplyDelete
  10. Hur länge till kommer du att jobba? Jag vill bara gå till dig Stina :)

    ReplyDelete
  11. I love your blog. I speak very bad Swedish (I'm from Finland) but I understand what you write. :)

    ReplyDelete
  12. jahapp. då sitter man här och tårarna rinner av lycka igen.
    fina kvinna!

    ReplyDelete
  13. Hejsan.
    Du har säkert fått svara på samma frågor hundra gånger, men om du orkar så gör gärna det en gång till.

    jag har alltid varit anti botox och liknande saker.
    Men nu har jag nyligen passerat 30 och hur naturlig och allt jag än anser mig vara så tycker jag inte om att upptäcka att mitt ansikte plötsligt börjar förändras. jag ser det främst på kort. Förutom en skrattrynka som ibland vill hänga kvar så har jag inga direkta rynkor förutom små små smala streck som man ibland ser vid ögonen när jag är trött.
    Men framföallt ät det något som förändrats strax under kinderna...
    jag vet inte vad, inga rynkor men det är som att huden blivit ngt lösare.
    Jag vill inte ha så.
    Vad kan jag göra?
    Gör det ont?
    Blir det bra och hur länge håller det?
    Blir mitt ansikte beroende och ännu "fulare" när effekten går ur?
    Hur mkt kostar det?

    Hoppas på lite svar
    mvh
    Emma

    ReplyDelete
  14. kan du inte skriva om när du fick reda på att du var gravid och hur du berättade det för M? sen kan jag inte undvika att fråga hur din förre man tar din graviditet (eftersom ni planerade barn tillsammans) ? Tack för en underbar blogg och för dina välskrivna inlägg :)

    ReplyDelete
  15. Hej

    Jag har aldrig skrivit på din blogg innan, men något fick mig att bara vilja skriva av mig.
    Jag är i ett stadie som känns helt kolsvart, jag är i ett förhållande, som känns omöjligt att ta sig ur, jag vet inte vart jag ska ta vägen, kan inte prata med honom, och samtidgt ifall jag lämnar honom är jag så rädd att min familj ska tycka att jag är en person som förstört sitt liv, allt som jag har ägs utav honom, men det struntar jag i, jag är olycklig och vet inte hur jag ska ta mig ut och är så rädd för den mörka tiden jag kommer behöva gå igenom.
    Jag är helt enkelt vilse, vet inte vad jag ska göra. Speciellt när man är gift, och alla frågor om varför skilde du dig m,m skrämmer mig med, att jag ska ta mina grejer och åka till göteborg för att bo hos mina föräldrar, bara det känns svårt, vad ska jag säga?, vad ska jag göra? hur ska jag starta om? tänk ifall jag efter allt kommer bli ensam livet ut,

    ReplyDelete
  16. Hej!
    Jag läste ditt inlägg igår, och imorse när jag vaknade dök den upp i mitt medvetande.
    Vad hoppfull jag känner mig när jag själv kan bestämma och fokusera på hur jag vill ha mitt liv, och jag vet också att det faktiskt funkar...=)
    Liksom du har jag drömt drömmar som stannat sig envist kvar i mitt medvetande för att senare faktiskt bli verklighet hur knasigt det än kanske låter.
    Jag är lite fräck och svarar till anonym här ovan angående det dåliga förhållandet: jag brukar tänka att jag ångrar oftast det jag inte gjorde så därför gör jag det som känns rätt i magen och hjärtat. Vart vill du vara om 5 eller 10 år? Lycka till!
    Tack återigen Stina för en fin blogg, läser den dagligen. =)
    kram AnnaK

    ReplyDelete
  17. Det är väldigt spännande det som du skriver.
    Jag var 21 när jag träffade min första stora kärlek. Vi flyttade ihop ganska snart och jag var tokigt förälskad.
    Men jag hade aldrig bott själv och ibland kunde jag fantisera om hur det skulle vara att ha en egen lägenhet. Jag visste precis hur den där lägenheten skulle se ut och var den skulle ligga.
    Nu var detta i min värld bara dagdrömmar, jag hade ju träffat kärleken i mitt liv och vi skulle vara ihop för evigt. Det trodde jag fram till att min stora kärlek träffade en annan tjej.
    Jag var förkrossad och flyttade hem till min syster.

    En dag ett par veckor efter av vi separerat hittade jag en bostadsannons som jag ringde på.
    Direkt när jag kom innanför dörren visste jag att det var "min" lägenhet, det var märkligt och så otroligt starkt.
    Naturligtvis vann jag budgivningen och även om lägenheten inte läkte mitt krossade hjärta så var den en stor hjälp. Och det var också den som fick upp min ögon för det här med att visualisering visst ska tas på allvar.

    Vad gällde den stora kärleken...
    Jag kunde aldrig se oss två gamla tillsammans . Han och jag som ekvation gick aldrig ihop i mitt huvud.
    Även det visades sig vara alldeles riktigt!

    Älskar dina långa inlägg och det faktum att du ska ha barn.
    Jag har följt din blogg länge så det känns nästan som om det är en vän som äntligen ska ha barn.

    KRAM
    Marie

    ReplyDelete
  18. Hej fina!
    Jag har bara läst din blogg ett par veckor men oj vad jag gillar den och dig! Det känns som om du är en fin gammal vän som pratar om livet och ger kloka råd. Sen är det ju heller inte fel att du verkar tät som få, är supersnygg med snygg man och barn på väg och att du tar fina bilder och gillar god mat, att laga själv också, plus på det!
    Jag har en fråga, och den påminner om anonyma här ovan, 07.51, för den handlar om att breaka en relation, fast annorlunda, inget kolsvart eller så. Jag har varit ihop med och levt med min kille i nio år (är bara 28 år) och han var mitt första stora riktiga förhållande även om det varit många killar sporadiskt innan. Vi har det jättebra, pratar och diskuterar mycket, är aktiva och gör roliga saker och har bra sex. Jag ser framför mig sen flera år tillbaka att jag snart vill ha våra barn (om vi kan få, annars adoptera) och leva livet tillsammans, något han också vill. Vi har många vänner, jag är stockholmare och älskar stan och jag trivs super på mitt jobb.
    Jag ser verkligen en god framtid framför mig med honom och jag älskar honom och han gör mig glad varje dag. Ändå funderar jag över hur det skulle vara att lämna honom och gå vidare utan honom i livet. Kanske för att leva själv resten av livet (med fantastiska föräldrar, syskon, syskonbarn och vänner) eller att träffa någon helt annan i ett helt annat sammanhang och fortsätta livet (eller några år... för alltså vad vet man..) med denne person. Samtidigt har jag det ju så fint med min kille. Bara att ibland far tankarna runt.
    Ibland känner jag äe man lever bara en gång, jag lever med honom, får våra barn och har det mysigt.
    Ibland känner jag äe man lever bara en gång, jag gör slut, går vidare och ser vad mer som kan hända i livet.
    Jag skriver inte här för att du eller någon ska säga, gör så här med din relation/ditt liv utan för att få råd kring hur fasen ska jag veta vad jag vill?
    Så Stina, och den som känner för att svara, hur vet man vad man vill??

    ReplyDelete
  19. Hej Stina!

    Jag känner igen mig så mycket i vad du gått igenom, jag har själv fruktansvärd migrän, ca en attack i veckan då jag ligger helt däckad. För ca ett år sedan fick jag reda på att jag har PCOS som är den största anledningen till ofrivillig barnlöshet..nästan alla mina kompisar är gravida just nu och jag har inte ens en partner..sedan jag fick reda på att jag har pcos så har jag nästan helt tappat hoppet om att jag någon gång ska få bli mamma, och hoppet att någon kille vill ha en relation med mig pga. detta..men ditt inlägg gjorde mig starkare och hoppfull:)

    Från det innersta av mitt hjärta, lycka till:)

    ReplyDelete
  20. Poor Stina, beeing so good to all, you have to resolve almost all problems of everyone.... Anyway, it's true that I have an health problem that I probably will envisage more positively since I read you, because I know you are also suffering of migraines and your mom of another thing. I will continue to talk about "light" thing with you like fashion,. decoration etc but I understand you and thank's to help us.

    ReplyDelete
  21. Alla: Jag är ingen terapeut, jag har inte svaren på allt - jag ska när jag har tid ge er lite råd som kommer från erfarenheter och livskunskap som jag själv samlat på mig. Men det handlar mestadels om att hitta något som passar sig själv, våga följa sitt hjärta och inte vara rädd för att vara ensam ibland och lite på sin egen styrka och att intuitionen som finns hos varje människa, leder än rätt om man lär sig lyssna.
    Jag kan bara råda och det är inte säkert att mitt sätt att leva, tänka, handla och agera passar alla - ta det bästa av det jag skriver och gör till er egen verklighet. Ni vet bättre än ni tror, ni har en inre röst som säger er vad ni ska göra, det är bara så att ni måste lära er lyssna på den och våga handla därefter.

    Men jag återkommer när jag har tid så ska jag svara.

    UtA: Thank you! Take care!

    ReplyDelete
  22. Den fysiska manifesteringen kommer när man släpper motståndet mot sin önskan. Så länge man fortsätter rabbla sin önskan är man starkt medveten om bristen av det man vill uppleva och befinner sig således inte i ett skede där man kan motta resultatet.

    Att släppa kontrollen är den "magiska" ingrediensen. :-)

    ReplyDelete
  23. OMG!! I have the exact same thoughts as "anonymous" who wrote that she's 28 and been in a relationship with her boyfriend for 9 years (I'm the same age and been with my man for 9 years as well)...and I have had the same thoughts as you!! Which has made me wonder, do I really love him if I'm thinking like this??..or is this a part of the human nature...i.e. being constantly curious of new things??...I hate the feeling of what if I'd be happier if I left him!!...but then again, can't help to think that maybe I'm just fooling my self, as I'm already happy with him and love him...but what if... what if I actually could be happier then I already am....or am I just too greedy hahahah...but I also think that it can be caused by other things in you life that isn't as you wish they were (at least for me)...I want to do and achieve so many things but feel like I've been stuck in this pattern of negative thinking that has in some way prevented and detained me from "going for it", and not being able to achieve my goals and visions as soon as I thought I would have just added up to this negative spiral...so not only do I question my abilities and myself but also other aspects of my life, such as my relationship....well well things could be worse :)....
    Thanks again Stina for you meaningful and inspiring words...you truly infuse hope :)

    ReplyDelete
  24. Hej!

    Jag kikade in här för att se om du kanske svarat med någon rad eller två på min undran och så är svaret ett helt inlägg :) Kul!

    Jag tycker det är urhäftig läsning och jag är glad att du fick den situationen i livet som du önskade dig!


    Sofia

    ReplyDelete
  25. As Norman Vincent Peale said:
    Change your thoughts and you change your world.

    ReplyDelete
  26. Jag bara brast ut i gråt när jag läste detta. Jag har alltid varit en riktigt positiv och glad tjej som varit otroligt framåt och lyckats med det mesta i mitt liv. Dessutom är jag snygg OCH vänlig OCH charmig. Jag har aldrig haft problem med att skaffa vänner eller killar eller roliga jobb osv. Det har stuckit i folks och också vänner ögon såå mycket! Mina vänner har pratat massor med skit om mig, allt för att trycka ner mig/ta ner mig från "toppen" för att de inte klarar av att jag är den jag är. Jag har blivit huggen i ryggen av mina bästa vänner. De har aldrig kunnat vara glada för min skull och bara varit bittra och i princip aldrig givit några komplimanger. Jag har alltid varit snäll och förlåtit nästan allt, för innerst inne vet jag ju att det är dom som mår dåligt i sig själva. Och jag har alltid varit stark och inte tagit någon skit eller tagit åt mig. Jag har aldrig varit en tjej som går med näsan i vädret och tror att jag är störst bäst och vackrast. Jag har Aldrig bett om eller försökt få massa uppmärksamhet utan det har jag bara fått för att jag är en rätt härlig person, faktiskt. Så det är inte därför en del "inte klarar av" mig, utan de är bara så missnöjda med sig själva. Jag har alltid varit generös med komplimanger osv. Men aldrig fått man ngt tillbaka. Det har inte gjort mig sådär jättemkt visserligen för jag 'Behöver' inte höra sånt titt som tätt och mår bra i mig själv och har gott självförtroende. Självklart är det kul att få höra någon säga fina saker om en, det värmer ju såklart, men men. Så till slut blev det för mkt med falska vänner och skitsnack så jag började dra mig undan dessa människor och ytligheterna på Stureplan osv. Det var inget för mig. Det blev till o med så att mina vänner inte ville hänga med mig på fester för att jag fick allas uppmärksamhet och fick alltid killar. de störde sig såå mkt på det. Och jag Försökte inte ens! Jag var bara en vänlig go tjej som kan bjuda på mig själv, jag har nog en fin utstrålning som många gillar. Det smittar ofta av sig får jag höra. men nej, jag klarar inte av falska fasader och skitsnack. Jag är inte heller superwoman så jag började ju må lite dåligt av att jag hade så falska vänner. Det är ju såklart inte roligt!! :( Det kändes som jag inte hade någon längre, ingen jag kunde lita på. Jag slutade säga saker till mina "vänner" för de skulle ändå aldrig lyssna eller känna glädje för min skull. Så jag satt bara å lyssnade på deras klagomål jämt. Det var ju också tröttsamt till slut! Droppen var när jag träffade en ny kille, blev gravid efter ca ett halvår också. Vi valde att behålla och har idag en uuunderbar liten tjej på 1,5 år! Jag har för inte så länge sedan gjort mig av med dessa människor. De kunde verkligen inte ens bli glada över min fina dotter! De slutade höra av sig osv. Så jag bestämde mig för att kapa banden helt med de 3 som skulle vara mina sk bästa vänner! För några få mån sen. Känner mig lite ensam dock men hellre det än ha dem i mitt liv som ger dålig energi och snackar skit!

    forts...

    ReplyDelete
  27. Forts...
    Jag bor i en helt annan stad sedan 1 år tillbaka och INGEN av den har ens hälsat på. så de visar ganska tydligt vad de vill/känner. har varit så ledsen över detta. Inte nog med det, min kille är inte den mest romantiska människan och är inte sådär överdrivet mkt för närhet och mys. vilket Jag är. Får inte ens respons ibland när jag kryper upp i hans famn osv. Så jag har mer o mer lagt av med mitt spontana myshumör jag alltid varit på.. för jag får ju inget tillbaka. å ibland håller jag emot med flit, å det känns helt sjukt att göra när jag EG vill krama om honom bakifrån tex.. men struntar i det för jag inte vill bli sårad. Han kritiserar Mycket mer än vad han är snäll, för minsta lilla. Allt från vad jag ser på tv, till lyssnar på för musik till att jag glömt att tomt vattenglas någonstans. Skitsaker! Jag har aldrig känt mig så otillräcklig! Men jag är fan en bra tjej!! känner mig mer o mer nedtryckt men jag tror inte han har jättebra självförtroende sj å jag vet att han haft det tufft i sin uppväxt. Han är rätt knepig som person å oroar sig mkt. Så jag tänker alltid att det är hans anledningar.. Men jag börjar inse att jag inte är så stark längre. Jag tar åt mig av detta. jag förtjänat inte detta! Hur blev det såhär!? Jag gråter i min ensamhet men försöker hålla humöret uppe för min dotter ska ha det bra! men det är svårt!! Jag behöver ju också få känna mig älskad!! Känner knappt någon här nere och jag söker just nu jobb vilket går såå trögt så det är bara han som får lön vilket förvärrar allt såklart! usch.. nä. fan. jag nöjer mig med något som jag inte ens.. ja, är nöjd med!! Och DET har aldrig varit likt mig :( jag tänker ofta på att lämna honom men vill ändå inte ge upp. Men ibland tror jag att jag kommer vara lyckligare o gladare utan honom. Den positiva glada tjej jag var finns det inte mycket kvar av längre. Och det hatar jag!! Förstår inte hur det blev såhär! fyfan. Är nog för naiv, tror gott om de flesta och låter mig själv bli sårbar för att jag är öppen och förlåter alldeles för lätt.. Men OJ. Sorry, nu blir allt detta såå långt. Kände bara för att skriva av mig lite. (en hel del!). Det känns skönt även om du inte skulle bry dig hehe.

    Det känns hemskt.. Jag är inte lycklig idag. Det gör förfärligt ont! Men det är fantastiskt att läsa om det du skriver, för det är ju precis SÅ det ska vara...!! Det gör ont för det är inte alls sådär för mig. Fortsätt vara fantastisk! Jag försöker varje dag vara positiv trots enorma motgångar som kommer för min del nu. väntar på att det ska vända. Just nu lyckas precis Allt gå åt skogen. Ibland undrar jag vart fan dolda kamera är!? vad har jag gjort för att det blev såhär?! iinget! Varit alldeles för snäll kanske.. sjukt att bli straffad för det :/

    ReplyDelete
  28. Jenny: Lite oklart men slutet av maj början på juni. VÄlkommen 08 441 81 48

    Emma: Boka in dig för konsultation, är det Botox ett område (runt ögonen) du bara behöver göra ksotar detta 3000kr. VÄlkommen att boka in dig 08 441 81 48

    Anonym: Hur mitt ex tar garviditeten är hans och min personliga öde. Men han vill alltid mitt bästa och jag vill hans.

    Anonym: I ditt eget inlägg har du ditt svar sin din intuition, din inre röst förösker förmedla. Du ska lämna honom och lära dig vara stark i dig själv. Allt ordnar sig. Ta en dag i taget, ett steg i taget. ALla förtjänar att vara lyckliga men det är du som ansvarar för att du mår så bra som du kan göra och du är den enda som kan förändra din situation. Rädsla är till för att stridas mot och vågar du kommer du växa lika starkt som solroserna på sommaren. Du är bär allt ansvar över ditt eget välbefinnande. Att skilja sig är inte hela världen - se på mig. Det rä tufft men man överlever! Lycka till!

    Marie: Underbar och inspirerande livsberättelse! Fortsätt så och lycka till!

    Anonym: Jag tycker dus ka vara tacksam för allt du har, för att du har en fin man, får uppleva kärlek och kan se dig bli gammal men den här mannen. Ibland ska man bara stanna upp och känna tacksamhet över det man har, som du verkar ha. Jag tror ditt begär kommer fårn att det är något annat i ditt liv som du inte får stimulerat. Kanske behöver du utveckla mer saker hos dig själv. Du kanske inte ska blanda in din man i din livsfrustration, för det kanske är så enkelt - att du behöver mer stimuli och då måste du ta reda på vilka områden i ditt liv som kräver detta.
    Visst kan du separera och börja om på nytt, men jag kan garantera att du efter några år kommer sitta där med samma frågeställning - att du söker mer. Och det ahndlar förmodligen om dig. Inte om er, inte om din relation. Sök hos idg själv, utmana dig själv och utforma lite mer av ditt eget liv (där din man inte är delaktig) så kommer du säkert känna mer balans. kanske ska du skaffa barn? Det tar ofta udden av den självcetrering som vi alla har. Att vi vill, vill, vill och vill och aldrig blir nöjda. Många säger att när mans kaffar barn så skjuter man sina egna behov åt sidan lite grann coh för många människor kan detta nog vara bra.
    Men sammanfattningsvis tycker jag du ska avara oerhört tacksam över det du har och söka utmaningar utifrån. Res! Börja någon sport! Häng mer med dina väninnor! Börja med volentärsarbete på stadsmissionen eller skaffa barn. Lycka till.

    Anonym; Jag vet många kvinnor med den sjukdomen och de har barn och träffar massa män. Kolla bara på min historia! En man som äslkar dig ÄLSKAR dig oavsett vad. Lycka till!

    ReplyDelete
  29. K: Hm. Det var inget kul att läsa din historia K - men vet du vad. nu kan allt bara bli bättre. Jag tycker inte du ska tillåta dig att vara med en man som inte ger dig den naturliga kärlek man ska vara berättigad till i ett förhållande. Det afktum att ni har barn gör givetvis inte saker och ting lättare men har du försökt prata med din kille, informerat honom om hur du känner och vad du önskar - och också ger detta själv till honom - kanske det är dags att tänka om. Jag tycker verkligen man ska käpma i alla förhållanden men har man gjort det utan resultat kan det helt enkelt vara så att du ska gå vidare för att inet bli olycklig/olyckligare. Du måste föröska lyssna på dem som du kan lita på, din mamma, syster, mormor eller någon annan som känner dig och vill ditt bästa. Försök också lyssna till ditt inre - där har du svaren.

    Beträffande dina vänner, avundsjuka är det bara något som vissa drabbas mer av än andra. Men det finns en anledning varför då fått gå igenom alla dessa prövningar - svaren kommer du få i sinom tid. Fokusera på dig, ditt barn och erat välbefinnande så kommer nya genuina vänner, människor och händelser komma in i ditt liv på grund av detta.
    Stäng ute allt som inte känns bra och våga bygga ditt liv på nytt, bli mer kräsen och släpp allt du tidigare upplevt, besvikelse, känslan av att folk är avundjsuka etc för det påverkar dina dragningskrafter och är du fortfarande bitter eller rädd att dus ka bli sårad utnyttjad igen - kommer du dra till dig sådna människor igen.
    Visualisera vad du önskar i ditt liv och lägg aLLT fokus på dessa positiva affirmationer. Lita på att det blir så men ha tålamod. Skänt ut allt i livet som du vill ha men utan att förvänta dig något tillbaka.

    Never expect anything in life before giving it yourself.

    Det kommer ordna sig. men var modig, släpp rädslan och den bittra smaken av det du fått uppleva och blicka framåt. Du coh ditt barn ska må bra och resten kommer succesivt lösa sig bara du känner tilltro till det och vågar göra förändringar. Lycka till från hela mitt hjärta! vi kivnnor är bra mcyket starkare än vi kanske tror ...

    ReplyDelete
  30. Alltså förlåt för att alla bokstäver faller huller om buller. Men jag svarar från hjärtat (utan glasögon) och glömmer att korrekturläsa innan jag trycker på "publicera".

    ReplyDelete
  31. In a, let's say "weak moment", I found myself reading some of your old posts, instead of studying as I should have done.. I just needed to comment on this, for my own sake - since this post gave me goosebumps and whatever there might be, but also for you, Stina - since I guess you don't have that much time lately to go through your entire blog. Look at your life now! You shared with us your story, both the sunny AND the "grey" side.. And here you are, with the two most adorable sons ever. It makes whoever might read this warm inside, and truly happy for you. I hope your new adventures, the move and everything, will be another beautiful chapter of your book, following the story that you have partly shared with us in this post. Bisous!!!!

    ReplyDelete