Sunday, March 27, 2011

The power

Ibland kan jag finna mig själv med en inre törst efter att få inspireras av något storslaget. Storslagna källor skulle enligt min mening inte vara just storslagna om de kom alltför ofta, därför tenderar de att invigas i mitt själsliga liv och intellekt ungefär vart annat vart tredje år. Det är precis som om den dosen jag då redan haft, något jag redan insett gått förbrukat och jag behöver återigen känna glädjen av att få läsa något intressant som når varenda liten cellkropp i mitt system.
Kabbalah, Lagen om attraktion och diverse andra själsliga teknologier har berusat mitt sinne med gamla, nedskrivna anekdoter och ovärderliga gammal livskunskap om universiella energier och krafter till och från sedan jag var ett par år under tjugofem. Innan dess var mamma min största andliga vägledare och hon och jag delade dagligen livskunskap - eller rättare sagt, jag upplevde en situation som jag fann knepig eller som jag reagerade för starkt på (som de flesta människor dessvärre tenderar att göra, precis som ett barn som reagerar med ilska när någon tar hans/hennes leksak, med andra ord ett banalt och omoget beteende som bara de människor som inte lärt sig hantera sig själva, sina känslor och tankar gör och som dessutom inte förstått hur allt samverkar) och hon lärde mig hur man kunde vända situationen och tänka annorlunda. Inte alltför sällan kunde hon till och med ge mig tips och tankesätt på att den knepiga situationen så att den till och med blev till min fördel i slutändan och genererade positiva händelser som sedan integrerade med varandra och löste upp problem efter problem och gav mig klara, tydliga insikter som pjäserna i ett dominospel.
Jag hade hört talas om att författaren till The Secret, som jag började läsa 2006 när den kom ut, hade fått sig en uppföljare - men trots att jag haft närhet till boken vid ett flertal tillfällen har jag alltid känt att det inte är dags att läsa den riktig än av någon besynnerlig anledning. Jag tror på att göra saker när det finns ett sug, en lust och längtan efter att insuga annorlunda information. Så när jag igår gick förbi en andlig butik och starkt kände en känsla att gå in i den affären, kom ihåg att den nya boken släppts, frågade butikspersonalen om de sålde The Power/Kraften och han sa att det bara fanns ett endaste exemplar kvar och det var skyltexemplaret ... insåg jag att min tid var kommen. Det var min bok och nu skulle jag köpa den för nu var varje millimeter redo att ta tillvara all den inspiration som jag vet att jag kommer få - återigen. Hela mitt system var och är redo.

11 comments:

  1. HÅller med, jag känner precis likadant för saker. Man vet när det är dags. Hoppas du har en toppen helg. kram Linda

    ReplyDelete
  2. Jag håller på att läsa den boken nu. Berätta gärna sen vad du tyckte!

    ReplyDelete
  3. Åh vad vackert Stina!
    Känner också alltid så, att allt har sin tid och när det är som bäst. Tack för att du påminde om det! Undrar dock hur man ska tänka eller känna vilket som är rätt. Man vet det instinktivt men man vet inte vilken tanke eller känsla som säger det rätta. Hur ska det kännas och hur ska man tänka vid olika vägval som förändrar ens liv?

    ReplyDelete
  4. Hej Stina, började följa din blogg för ca ett år sedan mest med anledning av vackra bilder och andligheten som genomsyrar dig och din blogg. Förra veckan kom jag och min man hem från Spanien där vi bland mycket annat i våra aldrig avslutade samtal talat om att lära sig och bli än mera medveten om nuet och att alltid försöka vara närvarande i det. Jag sa då att när vi kommer hem ska jag börja sätta mig in i vad Kabbalah är på djupet. Har tänkt göra det i flera år, men nu skulle det bli av. Jag tänkte då att jag via din blogg (du har ju skrivit om det tidigare) skulle hitta lite länk- och lästips. Döm om min förvåning när du just idag då jag tänkte göra slag i saken har skrivit om just Kabbalah. När jag läse detta så kan jag bara konstatera att "ja nu är det rätta tiden för mig att ta tag i detta". Tack för inspirationen.

    ReplyDelete
  5. såg precis the secret efter att läst ditt inlägg tidigare idag. ska försöka sätta mig in i detta nu. när började du tänka på detta sätt och hur mycket har du uppnått enligt detta tankesätt? det låter ju väldigt fantastiskt i filmen hade varit kul med lite mer påtaglig inspiration av en person man kan få respons av.. tack på förhand :)
    /vicky

    ReplyDelete
  6. KA: Det du känner en brinnande kärlek för är alltid de rätta valen. Kärleken kan komma i så många olika former: som lust, glädje, eufori, lycka men det ska vara positiva känslor när du tänker på vad det än må vara. Är det det kommer du också känna positiva känslor.

    Helen: Underbart!

    Vicky: Klicka på länken som jag bifogar i detta inlägg så har du alla svar på dina frågor i tidigare inlägg ...

    ReplyDelete
  7. Har tackat dig många gånger förut Stina, men mina digitala tack känns aldrig tillräckligt för att jag ska kunna förmedla min tacksamhet till dig. Jag har ju följt dig ett längre tag, måste vara uppe i en 2-2,5 (3?) år nu iallfall. Jag fann dig en mörk vinternatt när jag befann mig på en väldigt ledsam och smärtsam plats i livet. Som ett litet tänt ljus i mörkret fann jag dig och din (gamla) blogg. Dina ord sträckte sig genom cyberrymden in i mitt hjärta och själ och gav mig hopp, ork och en tro, en vetskap om att jag var på rätt spår, att allt skulle ordna sig till det bästa trots svek och mörker. Har få som delar min andlighet och sätt att se på världen och varje gång jag känner att jag tappar fotfästet eller är med om händelser jag inte förstår eller inte vet hur jag ska reda ut går jag tillbaka och läser inlägg från dig om själslig teknologi, lagen om attraktion och andra små godbitar ur din potpurri av goda råd du ger mig genom dina texter. Åter igen, tack, jag tror inte du till fullo förstår hur mycket dina ord, tips och goda råd om sätt att tänka rätt har hjälpt mig. All kärlek till DIG Stina!

    Kram Mary

    ReplyDelete
  8. tack stina har läst igenom lite nu. men jag undrar bara en sak, ska man aldrig få känna sorg, vara ledsen, irriterad, arg osv? måste man alltid kontrollera tankarna? eller trötthet? jag menar, att tänka positivt försöker jag alltid göra men ibland måste man väl få ut negativa känslor också? /vicky

    ReplyDelete
  9. Mary: Tack, tack, tack själv för att du läser, är en trogen läsare, vågar förändra dig och utvecklas och framförallt för att du kommenterar och ger kloka feedback till mig. Det ger lika mycket det! Tack, tack, tack!

    Victoria: Man FÅR göra, tänka, känna precis vad man vill. Inget är olagligt eller tabu. Det enda är att man måste inse att när du väljer att tillåta, hänge dig till dessa negativa känslor - drar man bara till sig mer av just det. Så man får göra, hantera situationer exakt som man vill - men det blir alltid konsekvenser av det och därför är det bra att inse detta så att man mer medvetet kan göra val.

    Jag är själv ingen specialist på detta, ordligt kanske då jag läst så mycket under så många år och praktiserat det lika länge, men jag gör fel flera gånger, hela tiden och så är det att vara människa. Det är inte så att man tar in en själslig teknelogi och sedan är man klar för resten av livet. Nej, nej, hela livet är en läroplan, ett spel där man dagligen måste vakna och läsa igenom spelreglerna eller spelråden. Hur man sedan spelar är helt upp till än själv men JAG vet när jag får ut mest av mitt liv och det är inte när jag fokuserar på ilska, bitterhet, ledsamhet etc - det är när jag fokuserar på precis tvärtom och väljer att vakna och må bra istället för tvärtom. Se allt som finns och istället för allt som saknas och det som inte redan finns, kommer jag få. Det är så jag känner och det är så jag lever och oftast funkar det ypperligt med små snedsteg ett par gånger i veckan.

    Man gör sitt bästa.
    Lycka till
    stina

    ReplyDelete
  10. Hej Stina.

    Jag fick rådet av en klok person att bara acceptera, speciellt de negativa känslorna. Om jag är orolig så ska jag bara lugnt acceptera det och tänka "Kan jag tillåta mig själv att känna den här känlsan? Kan jag släppa den? Vill jag släppa den? När kan jag släppa den? Svaret på de två sista frågorna ska förhoppningsvis vara "Jag vill släppa den, och nu." Och så låter man bara känslan försvinna, det känns som om man får ett mellanrum mellan sig själv (som alltid är i balans och harmoni) och tankarna.

    ps. Jag tycker verkligen om din blogg. Vackra bilder och kloka ord!

    ReplyDelete