Wednesday, March 2, 2011

So far ...


Det är ganska lustigt det här med att vara gravid. För helt plötsligt är man på något vis allmän egendom och alla kvinnor som har varit gravida vill berätta allt om sin egen graviditet och hur det var för dem, samt att många kommenterar ens mage och övriga kropp. Vilket givetvis är både fint och lite märkligt.
I början på min graviditet fick jag konstant höra att jag hade fått mage så tidigt och att jag blivit större så fort. Ända tills jag var i fjärde månaden var det ständigt den typen av kommentarer jag fick höra från alla håll. Jag hade ingen aning om vad som var vare sig vanligt eller korrekt och kände mest när folk i min omgivning kommenterade på det viset att jag ser ut som jag ser ut och det är inget jag kan göra något åt. Redan i v.9 hade jag ett tydlig litet put som jag vanligtvis inte har och jag tyckte mest att det var kul och kände mig så också lite mer gravid och att det hela var på riktigt trots att det var tidigt. Nu när jag är i femte månaden får jag höra precis tvärtom. Kommentarer som att jag är så liten för att vara i den månad jag är i och att jag inte verkar ha gått upp något förutom min mage (vilken dock inte är sant). 
För mig är det en ny upplevelse att bli kommenterad om beträffande min vikt och hur jag ser ut på det öppna viset. Jag tar och tog inte illa vid mig på något sätt för jag inser att det är lite så det är att vara gravid, att alla mödrar har sin egen erfarenhet och då blir det per automatik en jämförelse till alla andra som genomgår samma resa som man själv gjort.
Jag försöker alltid uppmana här i bloggen att man ska äta det man vill när man vill men också röra på sig och INTE eftersträva ett supersmalt ideal utan vara nöjd med att både kunna njuta av vad livet har att erbjuda och hellre då vara normalviktig och sund. Det är ännu viktigare när man är gravid att äta bra och ordentligt och att se till att det man får i sig har bra näringsinnehåll och som bidrar till både själslig stimulans och mättnad. 
Alla människor går igenom sin egen graviditet och jag förstår dem som samlar på sig enorma mängder vätska redan från början - att det måste vara jobbigt både rent fysiskt och för den kanske inte alltför roliga förändringen som måste vara krävande att dras med. Men alla är olika och vi får bara acceptera att det är en av de mer negativa aspekterna med att vara gravid, att kroppen förändras. Men också inse att den gör detsamma för nästintill alla och att det är ett pris man får betala när man skapar ett underverk. Att få bära på ett barn är ju så evinnerligt häftigt! Och det vore ju med all sannolikhet sjukt om kroppen såg identisk ut efteråt. Jag tycker personligen att det är så vackert med mammor, för på något vis ses man det i en kvinnas ögon om hon bär ansvar för ett barn eller inte. Moderrollen är så kvinnlig!

Bilden ovan är tagen bara någon månad innan jag blev gravid under en resa till Palma. Det är enorm skillnad på min kropp för tillfället, och nu när jag ser bilder på mig när jag inte var gravid är det en sådan besynnerlig känsla. För jag har liksom vant mig vid att ha en mage och vara mer rund överallt. Och jag tycker det är helt okej det också och tackar min kropp för att den klarar av den här graviditeten på ett mycket bra sätt utan för mycket krämpor so far. Det är en häftig resa att få ta del av dessa förändringar som händer med kroppen och jag hoppas givetvis min graviditet fortsätter smidigt och utan för drastiska förändringar i vare sig svullnad eller krämpor. Men det är en enorm skillnad på att vara gravid och att inte vara det - och jag tittar på bilden ovan och känner nästan att jag inte minns hur det var att se ut så. Visst är kroppen och hjärnan märklig, hur snabbt man vänjer sig vid förändringar? 

Jag antar att alla mödrar/blivande mödrar känner igen sig? Eller?

13 comments:

  1. Väldigt vackert skrivet och jag känner definitivt igen mig i det!

    ReplyDelete
  2. Va fint skrivet! Känner absolut igen mig och efter min graviditet har jag bara känt mig mer mer och kvinnlig, har fått mer former och väger mer än innan och jag gillar det!

    ReplyDelete
  3. Lovely text :) As a mother of tree (and someone who takes good care of herself) I know exactly what you're talking about! Altho I wasn't one of those women who missed their baby-tummy after having the baby :)

    Hey, this is really off topic, but - can you give me advice... I'm 37 and don't like the area around my eyes at all.. Not saggy or wrinkled, but seem to look tired all the time - no matter how much I sleep (well, not enough). Thin skin, I suppose. BUT - anything? Products, care?? Am not taking this aging-thing too well, am I? :)

    Thanks for your adorable blog!

    Love,
    R

    ReplyDelete
  4. Tittar igenom bloggen såhär mitt i den unga natten. Inser hur livet är; ödet, dofter, känslor och inte minst alla möjligheter. Låter löjligt men just nu sitter jag med gråten i halsen.

    Ursäkta men, fan, vilken underbar kvinna du är! Ser upp till dig mycket och det känns bra att känna en trygghet att referera till. Att känna att det finns bevis.

    Tack för att du fick mig att inse det! Önskar dig all lycka med ditt nya, fantastiska liv. Det är du värd.

    Kärlek

    ReplyDelete
  5. Haha, jag känner verkligen igen mig. I början av min graviditet (är i 6,5e månaden) fick jag höra att jag hade världens minsta mage. Sen när den började växa ordentligt någon gång efter första ultraljudet v 19 så har jag fått höra att jag har så stor mage. När det är ens första barn så har man ju ingen aning. Men det är verkligen som du skriver att alla vill berätta hur det var för dem och kommenterar ens vikt och kropp helt öppet. Det är en lustig upplevelse.
    Jag kommer inte ihåg hur det känns att inte ha en mage så det är verkligen sjukt och häftigt hur kroppen anpassar sig.

    Kram Stina

    ReplyDelete
  6. frustrating ! how to read it in english ? thanks you dear !

    ReplyDelete
  7. Så kloka och fina ord :) Ligger lite efter dig, 150 dagar kvar, och vi har precis fått beskedet att allt kanske inte är som det ska med vår lilla tjej därinne. Det ställer ju allt i sitt rätta perspektiv och vikt, kroppen i stort, blir en väldigt irrelevant sak. Jag njuter varje sekund av min fina mage, av sparkarna jag känner...för jag har ingen aning om ifall vår lilla tjej kommer finnas kvar där inne om några veckor.

    Tack för en underbar blogg och ett stort lycka till med bebisen, livet och kärleken!
    Evelina

    ReplyDelete
  8. Jag har två veckor kvar till förlossningen och har säkert gått upp 25-30 kg. Har bara inte kunnat sluta äta och har även i vanliga fall probelm med vikten. För mig skulle det vara en dröm att se ut som du och gå upp så lite. När man som jag, gått upp så pass mycket, blir det nästan provocerande när kvinnor som gått upp typ 7 kg "klagar".

    ReplyDelete
  9. Lustigt, precis de tankarna jag suttit och klurat på idag här på jobbet... :) Är själv gravid i v 24. Har mått tipp-topp hittintills men hade min första lite dåliga preggo-dag igår. Kände mig allmänt otymplig, labil och mja, inte så attraktiv kanske. Jag fick också kula typ direkt (väldigt framåtlutad livmoder) och har nog lite mer putande mage än vanligt i denna vecka.

    Tycker som du att det var skönt att se gravid ut tidigt och slippa den degiga fasen. Börjar dock irritera mig lite smått på att alla kommenterar att magen är så stoooor och att jag kommer ju bli enoooorm innan det är klart etc. Sen blir jag irriterad på mig själv för att jag bryr mig... Men det är ju, som du säger, onekligen en ny situation det här att ens utessende helt plötsligt är allas ensak att kommentera på nåt sätt. Idag är iaf en bättre dag och jag känner mig finast och lyckligast i världen! :)

    Lycka till med resten av din graviditet!

    Mvh /Ida

    ReplyDelete
  10. Vilket fint inlägg! Jag känner verkligen igen mig. Får ständigt höra kommentarer om att min mage skulle vara stor, spekulationer om tvillingar etc. Och jag har då varit i vecka 14-18. Lite jobbigt för själv har jag inget att jämföra med, första barnet så känner man sig så okunnig!

    ReplyDelete
  11. Ja, visst e det lustigt det där, att man på något vis blir "allmän egendom" när man blir gravid. Men det är bara att koppla bort alla de där kommentarerna om man är stor eller inte. Alla är vi ju olika. Lyssna bara på din barnmorska. Säger hon att man är stor/liten, då kan man ju dra öronen åt sig.

    Apropå kommentarer, ju närmare du kommer att komma din förlossning desto fler förlossningsberättelser kommer du att få höra. Tyvärr är de flesta rena rama skräckhistorier och kanske en och annan positiv upplevelse, om du har tur. Även dessa (med fokus på de negativa) tycker jag att du ska slå dövörat till. Då varje förlossning är unik, precis som varje graviditet.

    Lycka till med allt nu och kör ditt race. Jag hejar på dig!:)

    Kram Sophie

    ReplyDelete
  12. Känner verkligen igen det där med allmän egendom. Jag tyckte att det var ett evigt tipsande och ojande över hur ens liv och kropp aldrig mer skulle bli som innan, ojojoj om man visste vad man gett sig in på-blicken kunde göra mig galen. Jobbade med magen i vädret som hovmästare på krogen och träffade mängder av lite äldre kvinnor dagarna i ända... sähär två barn senare inom loppet av tre år så har jag aldrig haft snyggare kropp eller ett lyckligare liv.
    Tack för att du delar med dig av ditt liv i denna underbara blogg, Kramar och all lycka / Sara

    ReplyDelete