Tuesday, May 31, 2011

Last day

Idag är en av de märkligaste dagarna på länge i mitt liv. Det är sista dagen jag arbetar innan jag går på gravidledighet några veckor innan förlossningen. Det är nödvändigt på alla sätt och vis. Jag har så ont i mina ben och upp mot korsryggen i min foglossning att det verkligen är svårt att gå nu och vila gör det mycket bättre så inga konstigheter där. Men att inte komma in till kliniken fyra dagar i veckan, till min "andra familj" med mina fina kollegor och underbara patienter - det kommer innebära en kompott av känslor.
Jag har arbetat hårt för att vara där jag är idag i min yrkeskarriär och älskar mitt arbete och vad jag gör om dagarna. Det är en underbar känsla. Men nu börjar ett nytt kapitel. Jag ska vända blad.
Även om jag är hemma under en begränsad period och därefter kommer tillbaka, är det en lång period och jag kommer således också uppleva en av livets största och häftigaste mirakel i att få föda ett litet barn och ta hand om detta hemma och i lugn och ro försöka anpassa mig, M och familjen till den nya rollen med alla de inslag det innebär. Det går inte att förbereda sig och det går inte att förstå allt som kommer hända nu inom ett par månader.
Det känns lika spännande som läskigt och ena dagen är jag lugn och trygg i mina tankar kring detta och andra dagar känns det som om jag försöker reglera en tornado. Men jag ska försöka följa mitt hjärta mer än jag någonsin gjort och jag ska försöka att inte gräva ner mig för djupt de dagar allt känns svårt och oumbärligt. Största rädslan har jag redan förmedlat, den handlar om att jag kommer ta hand om lilla A själv några dagar och nätter i veckan, men även där måste jag gå in i den verkligheten och den rollen och försöka att i lugn och rogivande miljö acceptera det faktum som alltid känns omöjligt att acceptera.
Livet är så utvecklande och jag gör så som oftast att jag reflekterar över det jag klarat av och det som ligger framför mig och tänker att jag inte skulle vara given alla prövningar om det inte fanns en större tanke bakom allt. Med den typen av positiva tankar känns inte olika omständigheter som spontana inslag i livet utan snarare som att det ena ger det andra och att detta är saker som ska genomlevas för att finna underbara ting och utveckla mig desto mer.
All den förståelse jag har för olika människoöden hade aldrig infunnit sig om jag själv inte tagit del och varit närvarande i så många olika typer av scenarion och händelser. Så det är med varma och nyfikna känslor jag ska ta mina sista patienter idag och tacka universum för att jag har världens bästa jobb, men samtidigt vanka hem med njutbara steg och insupa frihetskänslan, lugnet, kärleken och den kittlande framtiden som går mig och min familj till mötes!

12 comments:

  1. Hej Stina,

    Det skulle vara intressant att få höra dina tankar kring jämställdhet och hur ni ska jobba för att ert barn ska få en bra relation till sin far trots att han kommer vara borta mycket. Hur ska ni dela föräldraledigheten?

    Mvh J

    ReplyDelete
  2. I can only imagine the mixed feelings that you have inside. You are "leaving" one life, and are know entering a new one. Scary, but it must also be very exiting for you. I´m so happy for you, Stina ! Wish you all the best
    P.S. This is the most beautiful blog I have ever read. Beautiful pictures and writing. You are an exceptional woman !

    ReplyDelete
  3. Lycka, lycka till Stina! Hoppas du njuter av "ledighet" men ändå vill komma tillbaka till jobbet när det är dags. Känns som jag bara "vågar" gå till dig när jag ska testa restylane första gången - så är lite ego ;)

    Önskar dig & familjen det bästa!

    MV

    ReplyDelete
  4. J: Det här med jämställdhet har mycket med att göra vilket land man bor i. I Schweiz finns det ingen pappaledighet, precis som i många andra länder. Man har också väldigt få pappadagar direkt efter förlossningen och i M's fall får han ta semester. Så han kommer dessvärre inte vara hemma någonting alls med M förutom helgerna. Det är mycket trist och vi hade båda velat ha det annorlunda, men det är inget vi kan styra över då han arbetar för ett schweiziskt företag och de är lite mer konservativa i sina tankar om vem som ska ta hand om barnen.

    Vi får göra så gott vi kan med andra ord men jag tror det handlar mycket om de tankar coh värderingar man förmdelar till sitt barn också.

    ReplyDelete
  5. Jag ser också fram emot detta!!! Roligt att du känner att du har världens bästa jobb! Fantastisk känsla- så vill jag också känna! :)
    Den måste vara oslagbar ..

    Förstår att det känns oroande att vara ensam en del dagar i veckan. Det är ju skrämmande! Att man klarar det är det inget tvivel om men som du sade, själen, är det man oroar sig över ibland. Fast jag tror själen klarar det mesta. Tragedier, olyckor och allting därintill. Även ifall man blir splittrad så överväger ju de ljusa ögonblicken dessa och läker själen. And for what it's worth- it's worth it! Tänk vad underbara stunder du kommer få uppleva med lille A- alldeles ensam och den enda som kan förmedla dessa. Det är en kraft i sig själv, tycker jag!

    Tack för att du finns- du ger styrka och hopp!

    ReplyDelete
  6. Varför åker inte du med M ner till Schwez de dagar i veckan han jobbar där, i allafall varannan vecka eller något? Förstår inte varför du förstora att han reser mycket när du har ett val. Själv reste jag och pendlade med mitt första barn från det att hon var 2,5 månad gammal.

    ReplyDelete
  7. Hej Stina. Jag undrar vilken mvc du går på och vilken bvc du tänkt välja? Är du nöjd med dina val?

    ReplyDelete
  8. Elisabeth: Yes, the emotions are very mixed but I think time will make the insecure feeling be less and less. thank you very much! And thank you for reading!

    MV: Då är du så välkommen då!

    Anonym: Precis så försöker jag tänka, att det givetvis inte är lätt, alla familjer har sina unika situationer men att det går. Det verkar ju tuffast tiden direkt efter förlossning, de första månaderna verkar många ha det jobbigt med lite deppighet, relatinen, sömnbrist och att finna nya rutiner för den lilla familjen. Tack för dina ord!

    Anonym: Alla är vi olika. Jga tycker det är jobbigt att resa så mycket och med ett litet bar, väska, vagn etc måste det vara ännu jobbigare. Vill ha lugn hemma först. Därefter kommer jag givetvis följa med M många gånger när det passar och då stanna någon/några veckor om det känns bra. Nu från bröjan vill jag ha närheten till min egen familj också samt att många av mina vänner precis har fått barn. Jag får se hur jag känner helt enkelt. Duktigt av dig att fara och flänga så mycket med en liten!

    Anonym: Jag har gått på Mamamia (Östermalm) och är SÅ nöjd med min barnmorska Karin Sandsted som visat sig vara världens bästa och varmaste (sjukt snygg också). Därefter tror jag att jag kommer välja det privata alternativet på Martina som BVC eller så har jag ett BVC lite närmre hem och har deras medlemsskap så att man slipper vänta och så när det behövs.

    Har du några andra tips - dela gärna med dig eller om ni andra har. Jag bor ju i Vasastan och skulle gärna vilja ha tips däromkring.

    varm hälsning
    stina

    ReplyDelete
  9. Hej Stina!

    Jag förstår helt och hållet dina splittrade känslor inför att du inte kan ha M hemma hos er dagligen. Jag var i precis samma situation som dig när jag var gravid. Jag visste mycket väl vad jag gav mig in i med en man som var borta 2-4 nätter i veckan, ofta på andra sidan Atlanten. Även om jag visste redan innan att det skulle bli så och vi gjorde valet att skaffa barn trots detta så kom alla de tankar och oron över hur allt skulle fungera. Det är helt normalt att reagera med oro emellanåt och man måste tillåta sig att göra det. Bara för att man har en annan situation än de allra flesta så innebär ju inte det att man inte får oroa sig. Jag känner igen mig så otroligt i dina tankar och förstår att känslorna inför den nya situationen varierar, allt annat vore konstigt i mina ögon.

    Det finns en mening med allt och du kommer upptäcka att även ni hittar en väg som gör att ni blir en välmående familj på alla sätt. Vi hittade vår väg och är fortfarande en lycklig familj 14 år senare trots att vår vardag inte sett ut som alla andras genom åren. Vår dotter har en otroligt stark och varm relation med sin pappa trots att han varit borta några dagar i veckan mer eller mindre i hela hennes liv. Man kan vara närvarande på olika sätt och det viktigaste är ju att föräldern är insatt i och intresserad av sitt barns liv, det är det som bygger relationen.

    Första tiden var den jobbigaste tyckte jag men allra värst var nog när jag ringde min man när han var i New York och berättade att jag var på förlossningen tre veckor för tidigt! Han blev grymt stressad och jag var ledsen att han inte var med men jag hade en god vän vid min sida när jag åkte in. Vi hade redan tidigt bestämt att det skulle finas en stand-in som kunde följa med mig till sjukhuset om något oförutsett hände, det var en trygghet tyckte jag. Han packade och tog första flyg hem och efter en snabb taxifärd från Arlanda så hann han otroligt nog fram innan det var dags!

    Jag är övertygad om att du med din egen familj och dina goda vänner omkring dig kommer att hitta tryggheten de dagar M inte är hos er. Det är en annorlunda situation men inte en omöjlig situation när kärleken finns där.

    Hoppas du får en bra o lugn avslutning på graviditeten och att ni får en underbar början på den nya livsfasen.

    Stor Kram
    Nessa

    ReplyDelete
  10. NJUT!!!!!!
    Min dotter kom 9 veckor tidigt sa jag fick inge ledigt att forbereda..
    Sa mitt rad ar att ta vara pa dagen idag.
    Anna

    ReplyDelete
  11. Nessa: Tusen tusen tack för din långa kommentar. OM du bara visste hur mycket det ger mig att få höra någon som faktiskt befunnit sig i en identisk situation och som kommit ur den med styrka och varma känslor. Alla kan ge mig hur mycket råd som helst om att jag ska flyga till honom och att jag borde vara tacksamf ör att jag överhuvudtaget har en man, men det handlar inte om DET och jag tror bara att någon som du, som upplevt precis samma situation förstår och det är råd och tankar från någon i samma situation som ajg känner att jag kan lita på och finna styrka i.

    Det är så lätt att bara säga, "det klarar du", men så sitter de där med sin man som kommer hem varje kväll efter jobbet och jag tänker att det är klart att du säger så ... Jag förstår att alla menar vädligt väl men det är givetvis lättare att ta in från någon som levt under samma specialla förhållanden.

    Tanken på en förtidig födsel har också slagit mig då bebisen fixerade sig i v.31 och förmodligen kommer stanna så. Han har också varit så tidig med allt så det skulle inte förvåna mig om han är otålig på att komma ut.

    Tack, tack från djupet av mitt hjärta för din berättelse som du delat mig dig av!

    Varm hälsning
    stina

    Anna: Bra kommentar! Lovar! tack! Ska göra mitt bästa!

    ReplyDelete
  12. Första gången jag läser din blogg men jag kommer definitivt att följa dig. Äntligen en mogen kvinna som bloggar :)
    Jag var mycket ensam med min lille pojke redan från födseln och det var tufft MEN jag klarade det. Vissa dagar var riktigt jobbiga men fördelen med att vara kvinna är att vi har urkrafter i oss som tar oss igenom tuffa perioder. Idag är jag tacksam för att jag fick så mycket tid med min bebis. Det är verkligen som de säjer: de första åren får du aldrig tillbaka.
    Jag hejar på dig, du kommer att klara det även när du tror att det är omöjligt :)

    ReplyDelete