Tuesday, May 24, 2011

Morning blues

It is the last bit of my pregnancy now and it has started to hit me in so many ways. Before, I've felt it but in a far more abstract way - but as the last weeks and days pass by - I can't stop feeling a tornado of feelings, emotions and thoughts. My biggest sorrow in all of this is also my biggest truth: that don't have and I won't have my man around me every night.
It is one thing having a man who works a lot, like my own father did when I was a baby with my young mother, she had to deal with me by herself most of the time. But he came home late in the evening and she had him next to her in bed during nights. That is exactly the part that I won't have and that I find very hard to imagine and think of. My man will be off in another country with a big ocean between from us.
I know M feels the same panic thinking of these facts as I do, but he is more calm in this situation and tries to tell me to be the same, to appreciate what we have instead of worrying for what we don't have.

But for me, with only 50 days to go, with a quite demanding pregnancy (tired, SPD (foglossning) and a lot of time without him) I wish it was that easy, but sometimes reality hits me and then it is like a snowball that just keeps on rolling and the thoughts come all black.

In cases like that, I am even more grateful to my own family and my dear friends who seem to have all the patience in the world when I call and open my mind to them. And the reason why I chose to share this with you on a blog is to show that there really is lovely, good and almost perfect days in everybody's life. But there is also the opposite, days that feel like a sticky glue and with no reachable solutions for that exact time. Sometimes we just have to deal with the worse days, maybe to be able to really appreciate when the better one's are here. But I think that it's important not to compare ourselves to others and realise that even behind the most polished doors, there is difficult things for everyone and we can only try to take one day at a time and understand that each one of us has his own reality and his own happiness and problems.
In my own situation, I need to work on the simple fact of accepting that I have so many wonderful things in my life ...

... but not everything.

21 comments:

  1. Så bra skrivet! Håller helt med dig!

    Kram

    ReplyDelete
  2. wise words, thank you for sharing! try to enjoy these last days, although it has been demanding pregnancy. good luck!

    ReplyDelete
  3. But as you said, happily you have your family so close to you. Nothing is perfect and as you said we have to compose with it and right now you are more sensible. Don't be sad may be, all the time togheter will not be so intense at each meeting each other.

    ReplyDelete
  4. Din blogg är så inspirerande. Jag gillar dina bilder och dina texter och din inställning. Önskar dig all lycka med de sista dagarna innan det är dags.

    kram

    ReplyDelete
  5. after reading what you have written, it just sort of hit my heart, pregnancy isnt easy, and raising a baby is isnt easy...my sister is pregnant, if my bro in law isnt by her side, she would be so lonely....but like u said, u are still lucky cos ur family is so close to you.
    Jag, life isnt perfect, i hope that u still feel content and i hope everything will turn out very well for u and be happy everyday. have a healthy baby !

    ReplyDelete
  6. Jag tycker så mycket om din ärlighet, det är det som gör dig så äkta och underbar.
    Kram

    ReplyDelete
  7. Kära Stina, jag har läst din blogg sedan du började och när jag läser denna texten reagerar jag häftigt - Har du glömt hur du kämpade för att bli gravid, hur det kändes som ditt 'sole purpose' och den stora sorgen du kände över att detta inte var "möjligt". Jag har läst om alla dina migränanfall, dåliga dagar, med mera. Så går du igenom sorg, blir du singel, hittar en fin man innanför rekordtid - Blir gravid (!) och nu skriver du mycket om tröttheten, om avståndet om emotionella tankar. Jag älskar att du delar med dig, men du är så lyckligt lottad och jag är ledsen att du inte ser det själv eller att du även om du talar om 'kvantumfysik och positivt tänkande' inte apply'ar det personligen.. Jag önskar att du lyckas eliminera dessa negativa tankar snart... Du är cool! Ja, din man bor inte i Sverige, men du är kär, har ett jobb du bränner för, en fantastisk familj (gifta, alla lever och är sunda), en privat ekonomi som går ihop - Seriöst. You'll be fine!

    ReplyDelete
  8. It's grand of you to share your feelings with us! And I can imagine it will be a little hard with your man over sea. But as you said you have your amazing family and as I've gathered from reading your blog you are a strong woman and I am very confident that you will be great at handling whatever may come your way.

    xx Seph

    ReplyDelete
  9. Så kloka tankar! Jag förstår att det måste vara jobbigt för dig att inte ha din man i närheten, men som sagt - du får försöka uppskatta den tid ni tillbringar tillsammans ännu mer. Kanske kommer det lösa sig i framtiden för er, så att ni kan få mer tid tillsammans.

    Kram Daniela

    ReplyDelete
  10. Tack för att du är en fantastisk inspiration ;) Uppskattar verkligen din blogg och ditt sätt att se på livet :) (law of attraction)

    Dum fråga kanske, men kan inte du vara hos M istället... kanske långt från din hemmiljö och familj, men det går att åka emellan :)

    Kram / Gabriella

    ReplyDelete
  11. Tack för en fantastisk blogg! Som mamma till två små tjejer förstår jag till fullo hur du känner. Det är tungt att dra lasset själv. Både fysiskt och psykiskt. Undrar precis som någon annan - kan inte du vara hos M och kanske och åka fram och tillbaka. Då kan ni ialla fall stötta varandra på kvällar och nätter. Kram från V.

    ReplyDelete
  12. Anonym: Jag är så tacksam för allt jag har i mitt liv och är väl medveten om det mirakel det är att jag är gravid. Men bara för den delen går man inte igenom nya delar av livet helt smärtfritt. Alla nya skeden i livet för med sig nya prövningar och erfarenheter. Detta är en ny för mig som jag varje dag kämpar med att acceptera och finna okej. Det finns nog ingen kvinna som valt situationen i sig med att inte ha den man älskar nära sig, speciellt inte när man väntar sitt första barn. Det har inte med tacksamhet att göra utan snarare realitet och fakta och en viss oro för att man ska känna sig själv och inte få den hjälp man kanske behöver.

    Jag tvivlar inte en sekund på att jag klarar den, men ibland tvivlar jag på hur min själ kommer må. Det är inget konstigt och de flesta dagar vet jag med mig att det kommer gå bra, också av den anledning att M kommer arbeta fr Sverige ytterligare en dag i veckan för det mesta.

    Att gnälla och känna sig osäker då och då är en reaktion på att det faktiskt är väldigt tufft för många att vara gravida, men för den sakens skulle handlar det inte om att man inte älskar situationen ändå. Men man måste få dela med sig och känna att resan man gör är just en resa - och alla resor är nya resor.

    Men tro inte att jag inte känner tacksamhet. För det gör jag. Men alla dagar är inte rosa och skimrande och jag tycker det är viktigt att också våga uttala mig om det.
    Framförallt inte för en hormonpåverkad blivande mamma. Det finns dagar i blues även för oss.

    Vänligen
    stina

    Gabriella: Jag vill inte flytta till Schweiz men kommer givetvis vara där mer när jag känner för det och kommit till ro med allt det nya i det nya livet.

    ReplyDelete
  13. Åååh Stina, jag är så glad för din skull och er vackra, vackra historia! Hoppas du finner lugn och tröst även i dessa känslor, som i sig är helt förståeliga.

    Varma hälsningar!

    Cecilia

    ReplyDelete
  14. Stina! Du är gravid och har din man i ett annat land. Självklart är det svårt att älska den situationen i ur och skur. När man blir med/får barn blir man en familj och med den vill man såklart vara så mycket av tiden som möjligt. Det är naturligt. Sen är vissa saker inte påverkbara och då måste man ju få känna sig nere och ledsen. Jag själv klarade inte av att vara ifrån min man när jag blev gravid utan sa upp mig efter halva graviditeten och flyttade hem till honom (25 mil bort). Så nu sitter jag här med en fantastisk pojke på tio månader - men utan jobb.. Det är inte heller en situation att älska i ur och skur. Och det här med att du inte skulle få känna dig nere och ledsen, utan enbart vara tacksam det köper jag inte. Du går i väntans tider, du ska bli mamma - men du är väl fortfarande Stina, med samma känslor, önskningar och preferenser som innan du blev gravid?
    Så fortsätt att "gnälla" när det känns befogat!
    Hälsningar,
    Johanna (som ganska nyligen har fått upp ögonen för din fina och inspirerande blogg)

    ReplyDelete
  15. Hei Stina!

    Takk for en fin blogg!

    Vil bare si at jeg forstår deg veldig godt. Jeg var helt alene hele min graviditet, og det var en svært ensom reise. Til tross for at jeg hadde familie, venner og pappaen til barnet som støttet meg, så bodde jeg alene og hadde ikke en kjæreste der som kunne hjelpe meg, og som jeg kunne dele gleder og bekymringer med.
    I mitt tilfelle tok det lang tid å venne seg til at min graviditet og mammatilværelse ikke var som alle andres, og jeg har ofte ønsket at alt var mer "normalt".
    Men det gikk bra, og jeg har blitt en sterkere person av erfaringen. Jeg har blitt vant til situasjonen og jeg trives med den. I dag bor jeg fortsatt alene med verdens vakreste og morsomste sønn på 3 år, og han gjør meg lykkelig hver dag. Er overbevist om at jeg en gang i fremtiden skal møte en fantastisk mann som vil elske oss begge!

    Din og min situasjon er selvfølgelig ikke helt lik. Men jeg kan godt forstå savnet ditt, og dine bekymringer. For det er tøft å få sitt første barn, uansett omstendigheter, og det er selvfølgelig vanskeligere hvis man ikke har pappaen til barnet til å hjelpe til. Jeg synes det er helt naturlig at du blir melankolsk over at du ikke har kjæresten din der hele tiden. Det er lov å være trist selv om man er heldig på mange måter. Det tror jeg alle mennesker er innimellom.

    Men når det er sagt, er jeg sikker på at det vil løse seg for dere. Du er en sterk og flott jente, og du vil klare dette!
    Jeg ønsker deg all lykke fremover, du har en slitsom, men FANTASTISK tid i vente!

    Klem Kristine

    ReplyDelete
  16. hej stina. ja känner så väl igen mig i dig. min pojkvän reser jättemycket i jobbet och jag ska föda mitt första barn om fem veckor. skrev en kommentar till dig för några dagar sedan då jag bad dig om råd för hur du tänkte för att klara dig igenom långa perioder av "ensamhet". som tur var hann jag läsa ditt fina svar innan blogspot kraschade inlägget. jag tänker jättemycket på det du skrev och dina ord hjälper mig mycket. jag förstår dina känslor så väl, vissa dagar känns det bättre och helt ok, medan andra är jobbiga och man bara oroar sig. vi får stötta varandra! många kramar!!!

    ReplyDelete
  17. Jag förstår att det måste kännas oerhört tufft emellanåt. Inte bara för det du skriver, utan bara för att ni är kära och "bara" vill vara tillsammans helt enkelt. Jag hoppas att din (som det verkar) underbara familj och fina vänner kan hjälpa till att om inte fylla tomheten så hjälpa till att dölja den lite när han är borta. Och jag är så glad att du delar med dig av både bra och dåligt i denna bloggen, vi har tur som har en så öppen och fin bloggerska att följa. Utan dig hade jag inte klarat min tonsillektomi lika bra, fortsatt hoppats på att finna kärlek runt trettio och fattat att det fanns andra svenska kvinnor som också har studerat Kabbalah. Tusen kramar till dig Stina!

    ReplyDelete
  18. Stina! Det är väl jättebra att du faktiskt är så medveten om att det kommer att vara jobbigt för dig, det kommer nog göra att du klarar av situationen lättare. När min man gick tillbaka till jobbet efter 10 dagars pappaledighet var jag helt panikslagen eftersom jag nu var själv med den där lilla bebisen som hade vänt upp och ned på hela min tillvaro. Men han skulle ju komma hem och jag förstår din frustration över att känna dig helt själv. Jag tänkte ofta på att jag skulle vara tacksam över att jag fått ett friskt barn, att jag kunde få barn, att barnets pappa är världens bästa etc....Men det är ändå jobbigt, och det måste få vara ok att man tycker så....

    ReplyDelete
  19. Älskar att du delar med dig även av snöbollsdagarna, när tankar rullar iväg och lätt blir en negativ spiral. Tack! Livet är verkligen upp och ner och många bloggar visar bara en del av livets alla sidor, den perfekta, vilket blir skevt och tråkigt. Lycka till med allt!

    ReplyDelete
  20. Hej!

    Tycker att många av er är lite väl "bortskämda" det finns så många som inte alls har en man närvarande vid graviditeten eller senare då barnet väl är fött, de lever och klarar sig ensamma. Vad är grejen med att vara själv någon/några dagar i veckan då man ändå vet att man är älskad och har en man som ställer upp och finns i ditt liv. Sluta vara så mesiga kvinnor!!!

    ReplyDelete