Friday, May 13, 2011

Waiting...

Ohhh, I have absolutely no patience at all!
When I want something or start thinking about anything - I want it N O W! I've always been like that and it is a little bit immature, but nevertheless, that's how I am.
At the moment, I just want this month to pass so I can finally start decorating our new home and prepare the room for our little boy. Though I love the apartment we're living in now - suddenly it is not my home anymore and it feels like I am constantly living in something I would refer to as " in the meantime".

Let time fly now, not to fast but fast enough ... ok? And those 9 weeks that are left of my pregnancy ... let me be able to sleep better then I do, minimize the pain in my legs and let the sun shine but still, not to hot, right?!

(white leather jacket: Dolce & Gabbana, dress: H&M & bag: Chanel)

10 comments:

  1. Har du redan sålt din egen lägenhet?

    ReplyDelete
  2. När du minst anar det har tiden gått. Njut så mycket du kan för när väl bebisen ploppat ut saknar man tiden... Lite! :)

    Vilket datum är beräknat?

    ReplyDelete
  3. Hej Stina

    Förut skrev du ett så fint inlägg om hur man ska tänka "The right thinking". Jag skrev ut detta och brukar läsa det när jag känner att jag börjar tänka fel. Dina ord hjälper mig så mycket.

    Jag undrar dock om du har några kloka ord om hur man ska tänka när problemen inte rör avundsjuka eller då man sneglar på hur andra har det. Jag är i en situation där jag också ska få mitt första barn snart och då min man har ett arbete där han reser väldigt mycket. Jag börjar nu bli orolig för hur allt ska bli. Hur jag ska klara av allt utan honom här. Vet inte hur jag ska tänka för jag målar bara upp negativa scenarion. Har ju levt i detta länge och vet att det är svårt att alltid må bra i ett förhållande där man kanske inte ses på ett par veckor och där tidsskillnad ofta är ett problem. Hur kommer ni lösa situationen för jag antar att ni kanske brottas med lite av samma problem...

    ReplyDelete
  4. BLogger är krångligt att använda idag så jag svarar här:


    anonym: Vi har redan köpt den nya.

    Anonym: Mitten på juli. Jag vet, man är otålig men ändå är det så mysigt att vara gravid och ha känslan att mammarollen knackar på dörren. Tack för orden.

    Anonym: Om du bara visste hur många sömnlösa nätter jag haft exakt på grund av omständigheterna du beskriver. Ibland känns det alldeles för tungt att inte ha ett "normalt" förhållande där mannen kommer hem varje kväll och man möts och delar kvällen. Lägg sedan till vetskapen om att man också är gravid och inom en snar framtid kommer bära ansvar över ett litet liv med allt vad det innebär - vi är inga robotar! Klart att vi känner som vi gör.

    Men man måste sluta jämföra sig med alla andra. Det arbetar jag på hela tiden. För vad är egentligen normalt? Det är något man själv borde sätta ramarna för - inte samhället eller alla andra.

    Jag tänker att det finns miljontals andra kvinnor i betydligt värre situationer - och de har klarat sig och då kommer jag också göra det. Dock tror jag att det kommer bli tufft och underbart om vartannat och det kommer nog fällas tårar när man känner isg ensam. Men ensamhet kan man även uppleva och känna trots att man har en partner som i fysiskt form är närvarande. Ett förhållande som inte är bra tenderar att uppmäta sådana känslor ändå.
    Vi är kvinnor och kvinnor har gjort liknande resor under alla tider. Förr i tiden försvann män bort under längre perioder i krig och arbetsresor likaså, även om det inte är det ultimata så funkar det om man förösker. Att våga tala om det, kommunicera och föröska få så mycket tid med varandra som möjligt är dock av stor vikt. Försök inte vara en superwoman som inte reagerar, det måste man får göra. Tala med din familj, dina vänner och framförallt din man så att de kan stötta och förstå.


    Men om jag ska försöka förklara hur jag tänker så försöker jag hela tiden visualisera hur jag vill att det ska bil, istället för vad jag absolut inte vill ska ske. Jag ser oss harmoniska, kärleksfulla tillsammans trots att jag har vår lilla kille själv några dagar/nätter i veckan. Sedan ser jag hur vår son är en enkel och härlig liten grabb och hur allt bara löser sig naturligt. Jag förösker känna den balanserade känslan jag önskar uppleva i framtida situationer. Sedan har jag ett mantra som alltid klingar i huvudet och det funkar för det mesta. Jag tänker helt enkelt på den här meningen flera gånger per dag "DET LÖSER SIG". Hur falrigt kan det vara? Kommer någon dö? Nej.
    Men att tänka på det man vill ha och känna lugn i det är av stor vikt. Men förösk inte att inte tänkea negativt för då tänker du omedevetet negativt och spär på den kraften. När du tänker negativt ska du bara manuellt styra dina tankar till saker som får dig att känna kärlek i hjärtat. Fina saker, naturen, ditt blivande barn, ett vackert föremål eller en tillfredställlande känsla. Bombardera dig själv med sådana saker.
    Och de dagar som är jobbiga får man bara tänka att även denna dag har ett slut och ibland finns det inget stopp på tårarna och låt det då vara så.

    Jag känner precis samma förvirring som du men försöker tänka att jag är så lycklig av det faktum att jag ska få bli mamma och resten får lösa sig och det blir säkert en resa som man aldrig kommer kunna föreställa sig ändå.

    Men tänk på alla kvinnor och män med mindre lyckade förutsättingar, i fattigdom, med en man som kanske gått bort under graviditeten eller som blivit lämnade eller andra olyckliga omständigheter ... då har vi det så bra!

    Lycka till1
    varm hälsning
    stina

    ReplyDelete
  5. Tack för orden Stina! Har saknat dessa uppmuntrande ord som man behöver höra om och om igen. Man gör detta men man intalar sig ofta att man gör fel- när man vet att det är rätt. Att få höra det när man behöver det i ett mantra så man tvingar det dåliga jaget höra det blir det tyst.

    Även ifall det inte var jag som undrade och befinner mig i er två tjejers situation kan jag förstå det.

    All styrka till er! Ni har klarat det fint hittentills och det finns ingen anledning till varför ni inte skulle göra det nu.

    ReplyDelete
  6. Du är stunning som alltid! Lycka till med allt.
    Kram,
    Astrid

    ReplyDelete
  7. Har du sett Cecilia Blankens recensioner på barnvagnar?
    http://blogg.mama.nu/cecilias-blogg/2011/05/12/basta-barnvagnen-ar/

    ReplyDelete
  8. Stina whatever we have different with the body (especially to readapt after a surgeon..I am like this at the moment)is too long. But in your case it's not a recupeation of sickness but a real joy coming yoon. And you are very luminous et beautiful.

    ReplyDelete
  9. ifall man får fråga..hur länge till jobbar du?
    kommer vara borta 1 år???!! vad händer med dom kunder som går till dig...vart ska dom gå när du är borta,,ifall man nu fyller och botox m,m..

    tack

    ReplyDelete
  10. Anonym: Ja, den har jag sett. Tack för tipset.

    Uta: Very true, hope oyu feel better very soon!

    Anonym: Ungefär 2-3v till om jag mår bra. Jag kommer vara borta minst ett år men förmodligen tar jag några patienter här och där redan efter ett halvår då det är svårt annars.
    De som gått hos mig får gå till någon kollega eller vänta. Varm hälsning stina

    ReplyDelete