Saturday, August 13, 2011

If I only knew

Just in the beginning of my pregnancy, when I kind of dropped the bomb, one of you readers wrote a comment and said that she hoped that this blog wouldn't turn out to become one of those "mama blogs" that had most of the focus on the child and everything about being a mother. Naive and unaware, I wrote back in a very sincere way, declaring that of course not, this would not be one of "those" blogs, my life had sooo much other of importance and interest that the motherhood would only take a little part of this blog and I would continue being this world-travelling, fashion lover that wrote about everything tempting in life, exotic travels, people and lovely dining and wining.
When I think of that comment now, and especially when I read through the last, let's say ... five month of posts ... I realise that I've done exactly the opposite to what I had sworn that time. My blog has turned out more and more to be about pregnancy first of all, for the simple fact that it is impossible to be pregnant with all the symptoms I had without letting it impact the rest of your life in the biggest way ever, but also about motherhood.
I mean, you are pregnant 24/7 and from the beginning it can seem quite easy (except for the vomiting, tiredness... etc that tends to be devestatingly exhausting) but you can still walk around and being fabulous in beautiful clothings and high heels, you can still travel more or less without difficulty because of the belly. The last period of the pregnancy you are EXTREMELY pregnant. The matter of fact is that the tiredness is just out of hand: you are big and have been wearing the same comfy (but very boring) trousers for the past three months and the wardrobe you usually love with all the high heels feel more annoying rather anything else because you still can't wear them. The last weeks are just a long wait. You want to have the little one in your arms now and that is all you can think about and all you will think about. So no wonder that my blog has been a lot about the pregnancy!
But if I only knew what was supposed to come ...

Because when the little one is here, when you have mentally started to heal from the shock of the birth and how brutally natural things really are ... you are a mother. From that very second the little one inhales his first breath in this world, you are a mother and that motherhood will never leave you.
The transition from being Stina or whatever your name is to being a mother is amazing. Suddenly you will put yourself aside for the rest of your life and this little cute, cuddly thing with big eyes and small chubby hands will forever have the main role in your life. It doesn't matter if you are starving, if the little one screams for the breast, you will put your own hunger away and make sure that he gets what he wants first. From one day to another - you are suddenly ready to give up your life for another little creature. Someone up there made these feelings very strong from the beginning - and that is extremely well thought through. No sleep, a lot of screaming, pooping and many other very demanding things - also come with the package. Thank you Jesus for those extremely strong feelings because not even a little fluffy puppy would have stayed in most homes after the first month of really experiencing what it means to be a mother/parent.

So no wonder that my blog after little A's birth is more or less ONLY about the fact that I am now a mother. Have this little boy I longed for dearly in my life is everything at the moment and I swear to God, even when I enter the ladies room, he is with me (if he is not beautifully asleep in his bed of course).
My life and his life are the same life and I hardly remember my life before. What did I do with all of those hours in the day? Who did I hang with? What did I cook? How much did I actually sleep every night? I can't believe the fact that there really was a time when I went to bed, fell asleep and slept like a baby myself all through the night and woke up fresh like a rose. It feels like a different life. Neither can I beleive the fact that I more or less every day went to the grocery store, bought food, prepared it with love and cooked it and then enjoyed it in peace and quite with M or in front of some tempting tv-serie I followed at time.
This time nowadays is spent with little A, fully awake and cuter then ever. I put something in the microvawe and hopefully it will take less then one hour before I have finished the last bit of it on the plate while rocking him in my arms, and hopefully the food hasn't gone cold. Because my son is a night owl and will certainly not accept the fact of being put in some bed at this hour, he wants to be close to me and part of all the fun!
This enormous lifestyle change also becomes very true when I see many of my friends running in high stilettos and carefully thought outfits for this year's Fashion Week. Usually I only attend to one show or maybe two shows if I find them interesting enough, but this year the invitations still lie next to the computer, unanswered and even if I would love to go, I would never leave my dear little son. He is far too small/young and neither of us would enjoy being away from each other longer than maybe twenty minutes.

So life is very different and will never be the same. And my blog has certainly changed its contents to more motherly things. If I got a comment like the one I did a couple of month ago now, I would just laugh and answer that of course it is going be a mama blog also, because being a mother is not something you are here and there and being a mother is not something that will impact you in a small way. It will turn your life upside down, it will take a lot of nice things away that like freedom for instance, and it will definitely make the rings around your eyes more visible - but even so it is so incredibly cool! so incredibly beautiful and so incredibly maturing for you as a person. It truly is the best thing that has ever happened to me and I am so grateful that this little miracle entered my life. Love has never been experienced in a purer way.
Having said this, I hope you enjoy the motherhod themes that are clearly the largest part of this blog at the moment and hope even you, if you're not a mother can see that there are interesting and inspiring things for you also still to read about and to figure out between the motherly things. Because nothing is taken away actually, only added and transformed.

21 comments:

  1. Du skriver så vackert! Kram S

    ReplyDelete
  2. Jag är ingen mamma, men jag älskar din blogg! Du är en förebild och så otroligt klok och inspirerande! KRAM!

    ReplyDelete
  3. Tack Stina för allt du delar med dig.
    Kram från Finland

    ReplyDelete
  4. Hej Stina! Fint skrivet, mitt i prick och just som jag känner. Min Lilla O föddes dramatiskt i juni (beräknad tid i slutet av juli), och jag medger att det är tungt men det bästa.

    Hoppas ni har fått leva i en lycklig "bubbla" med varann. I mitt liv har hänt så mycket på sista tiden: dödsfall och svåra familjerelationer och narsistiska människor i nära familj, yttre krav på det ena o det andra, och jag är lite ledsen att jag inte fått njuta av babyliv i fred. Hur handskas du med problem just nu då hela din tid går till babyn? Tacksam för tipps! O lycka till! Ps. Hos oss hjälper det veckoslutsnätter att pappan matar o sköter barnet turhia med mig. Om du inte vill mata barnet med annat än brösymjölk kan du ju alltid pumpa lite i förväg och pappan lär sig att uppskatta dig mer!

    ReplyDelete
  5. Fantastiskt fint skrivet!

    ReplyDelete
  6. Dear Stina,
    I'm not a mother, never will be either, but I check in every day. I love your blog just as much now as before ! I'm impressed that you do take your time to update your blog as often as you do with a little one on your arm and craving for attention :-D

    Excuse me for saying this, but I think it is a little bit selfish for a reader to say those things...of course your life changes. Everybody's life changes, we might just not notice it so good when it comes to ourselves.
    I was afraid in my own little ego that you would stop blogging when you got your beautiful A, but was so happy when I discovered that you where not. You are still sharing all this beautiful pictures, and words with all your followers. I keep telling people about your blog, and lots of them are not a mother, and they just love it !

    Thank you ever so much for sharing so much with your followers, Stina, I/we will still follow you no matter what :-D

    Happy weekend to the three of you !

    ReplyDelete
  7. I am a mother, i loved your blog before and i love it even more now :) I share every emotion with you as a mother. I also think it is really comforting for all the mothers when you write not only the happy thibgs about motherhood but write so beautifully about those not-so-happy-moments with the baby (for exemple about why dosent he sleep so beautifully during the nights). And i have to say, yous son is sooooo adorable, so beautiful <3

    ReplyDelete
  8. Precis så är det, Stina. Att bli mamma är totalt omvälvande på ett sätt man inte kan föreställa sig innan man är det och man blir aldrig mer den man var innan. Det är en upplevelse som ger en helt ny dimension till livet.

    Och, allt har sin tid. Så är det. Just nu är du nybliven mamma och då fokuseras i stort sett all vaken (och sovande) tid till det. Allt är i sin ordning. Och det är vackert!

    Och det är också fantastiskt roligt att vi läsare får följa med på resan!

    ReplyDelete
  9. Fast jag inte själv har barn så följer jag ditt blogg ändå förut och i framtiden den är ju så härlig och inspirerande,

    Kram från Karleby, Finland

    ReplyDelete
  10. Kärlek Stina! Så fint skrivet och även utan barn kan man inte lämna dig och ditt liv. En viss avundsjuka och egen längtan kvarstår och hopp om ett eget underverk. <3 Jenny

    ReplyDelete
  11. I am a new mother as well and truly share your feelings. Thank you for the inspiring blog that I enjoy to read once the little one is having her morning nap. All the best for you and your family!

    ReplyDelete
  12. Tack för att du fortsätter att skriva och dela med dig av ditt liv och dina tankar trots att lille A är så fantastisk och behöver dig så mycket just nu! Allt gott till din lilla familj! <3

    ReplyDelete
  13. Som flera redan sagt, älskar din blogg lika mycket nu efter att er lilla ängel har kommit till, som före då han ännu bara var något mycket önskat :)

    ReplyDelete
  14. Life changes, you will change and the blog will change. It's not a bad thing, it's inevitable and your blog is just as good as before (if not even better) :)

    ReplyDelete
  15. Hm. Ja, den har ju definitivt ändrats. Ibland kan jag sakna det där spirituella sökandet ibland, just för att jag befinner mig där och frågorna kring det. Annars älskar jag din blogg, men The secret, personlig utveckligen och livet är något som jag alltid vill läsa. Citatet idag var utmärkt bra- bara för att bli påmind.

    ReplyDelete
  16. Livet ändras och vi så med det ...
    Allt som händer ger oss erfarenheter och öppnar vårt hjärta för nya möjligheter och saker som händer oss.
    Att få ett barn är det mest underbara som finns och det om ngt ändrar ens liv för alltid !!!
    Du är en inspiration och en underbar förebild <3
    Kram

    ReplyDelete
  17. Fint skrivet! Det kommer finnas lite mer tid om några veckor, men just nu behöver A dig! Jag sa just till min man att just nu låter du lite som jag kände när det gått lite för många dagar och nätter utan sömn. Och det med rätta! Man gör ALLT för sitt barn och skulle fortsätta i samma tempo för alltid om det behövdes, men man är TRÖTT! Jag tycker du gör allt rätt, allt fokus ska vara på er son nu, inget är lika viktigt! Vår lille kille är strax över 2 månader nu och jag längtar redan tillbaka till de första veckorna då varje sekund handlade om honom. (För oss var nappen en av sömn-räddarna, men det tog tid och du ser av inläggets tidpunkt att vi fortfarande har våra nätter). Det ändras så snabbt! Numera finns det möjlighet att gå till frisören, få den där massagen och annat som inte gick för några veckor sedan. Så fortsätt med ditt fokus, tids nog finns det andra saker som kan få stjäla lite tid. Men mammor kommer vi vara för alltid och med det en annan prioritering av livet!!

    ReplyDelete
  18. Jag har följt din blogg i många år och det som gör att jag fortfarande kikar in nästan varje dag är kvaliteten på dina inlägg - det du skriver är så genomtänkt! Jag tycker inte alls att detta har blivit en "mammablogg", utan det är för mig fortfarande Stinas blogg. Jag tror säkerligen att när du kommit in i nya rollen som mamma och vardagslunken igen, kommer även bloggen att bli som förut - fast såklart med en mycket speciell krydda! ;)

    Människor får barn och det känns helt normalt att följa ditt liv som nybliven förälder och jag gläds med dig! Du har ju alltid bjudit på glimtar ur ditt liv, både ner- och uppgångar, och jag hoppas att jag som trogen bloggläsare får bli bjuden på det i många år till!

    Många kramar, Susannah

    ReplyDelete
  19. Your blog is amazing, thank you Stina! The way you write about life, love and aesthetics is lovely. Your positive and open-minded attitude towards life shines through your writing and sets it apart from other blogs. Love it! <3

    All the best from Finland!

    ReplyDelete
  20. Känner verkligen igen mig. I början är det ju ALLT och det finns just inget annat man VILL göra än att vara mamma. Men sen kommer "livet" tillbaka så smått och andra intressen kommer åter. Och lite i taget får man tid över också... Men det är fortfarande ALLT, men på ett annat sätt. :)

    ReplyDelete
  21. Jag sa e-x-a-k-t samma sak innan dottern föddes. "Inte kommer min blogg ändras inte". Men hur kan den inte? Förutom allt det du skriver så är det ju så att allt man gör 24/7 de första månaderna är att hänga med liten bebis. Man hinner inte göra något mer, eller ta in något via t ex media, så hur skulle man kunna skriva om annat?
    Men tiden går och man får lite mer egentid och andra saker dryftas i bloggen. Men idag då dottern är nyss fyllda två är nog minst hälften av mina inlägg fortfarande familje-eller-barnrelaterade. Eftersom jag är hemma med henne fortfarande blir det ju så. Det är mitt liv. Och det är ju mitt liv jag skriver om där.
    Det är mycket man inte visste innan. Hur omvälvande det är. Hur mycket kärlek man kan känna. Hur lite sömn man klarar sig på (något jag fortfarande erfar eftersom en annan sak jag inte hade en aning om var att inte ens alla tvååringar sover hela natten...)
    Sen får man kanske tänka att man får nya läsare också. Jag hittade hit via ditt Stokke-inlägg eftersom vi (förhoppningsvis) får no 2 till våren. Det hade jag kanske inte gjort innan. Och jag tittar gärna tillbaka!

    ReplyDelete