Sunday, October 25, 2015

Ups and downs

Except a PMS from hell that started this weekend and some family chaos (with the kids) ... these days have been lovely. My boys are in a phase where they fight much more again plus my oldest has gone from super safe and secure to some separation phase which makes him worried as soon as I am literally two meter away from him. Anyone experienced the same? It's nuts, very frustrating and I can't even leave a room whiteout him getting upset or getting panicked. His never been like this before. Tips and experience anyone? Would really appreciate it. He is 4.4 years old.

9 comments:

  1. Låter som typiskt beteende för en 4-åring. Väldigt vanligt med oro och ängslan vid situationer som tidigare har fungerat "smidigt". Många 4-åringar har en väldigt utvecklad fantasi och ibland är det svårt för dem att särskilja fantasi och verklighet. Från att vara coola små självständiga individer kan de plötsligt bli rädda och osäkra och inbilla sig saker. De kan klara av att tänka på mer existensiella företeelser som samtidigt kan vara lite läskiga. Som sagt, typiskt för 4-åringar.
    //A.

    ReplyDelete
  2. Din minsta monkey på sista bilden är ju helt fantastisk! Men vet du, jag hade gissat på att 4.4an behöver "påfyllnad". Någonstans från hans födelse till nu har han upplevt att något fattats. Inte alls att DU upplever det så, du kan säkert räkna upp allt du gett allt han fått under hela livet men HAN har upplevt ett glapp och behöver massa uppmärksamhet och närhet och "mammatid". Ni två går på bio? Ni två läser ensam saga? Osv. /Helena

    ReplyDelete
  3. Hej Stina! Förstår att det är jättejobbigt med din sons separationsångest men jag kan trösta dig med att det är väldigt vanligt i hans ålder. Min dotter hade en sådan fas i samma ålder och jag minns det som väldigt frustrerande, framför allt för att jag tyckte så synd om henne och för att jag själv kände mig så låst. Som jag har förstått det är det i fyra- femårsåldern som barnets tänkande blir mera abstrakt och mindre egocentriskt och det går då ofta upp för dem att människor de älskar faktiskt kan försvinna. I samband med den här fasen kan barnet också börja fundera över och ställa frågor om döden. Ofta riktar sig separationsångesten främst mot den förälder som är mest med barnet. Även om det är superjobbigt får man som förälder försöka härda ut och stötta barnet så gott det går. T.ex. genom att svara på frågor och alltid berätta vart man ska gå, även om det bara är till toaletten, och säga att man snart kommer tillbaka. Det är en tuff period men som tur är brukar det lägga sig ganska snabbt. Håller tummarna att det blir så för er, lycka till! /Maria

    ReplyDelete
  4. School was too early for him.

    ReplyDelete
  5. This is so interesting, my son is 2 weeks older than Alexis if I do not rememember it wrong, and it is exactly the same, he is clearly very much in a separation phase, he wants my presence all the time and wants me to do everything with him (not always possible since he has a younger sister, I have a job etc.). Interesting explanations in the comments too! Good luck to both of us, and our small ones.

    MK

    ReplyDelete
  6. This is a very philosophical age for young children, they become aware of the world around them and that can be frightening. I had a book about discussing philosophical issues with young children and it was very helpful for all three of mine at this age. Some of the things they would say just blew my mind! He might have had a thought that has scared him so he is a bit clinging on you, it won't last long is my guess. It is a show of intelligence!
    Now I am reading a book about neuroscience and the teenage brain, my youngest is now 13 so here I go again with the teen years, the years of the unconnected brain...
    Wishing you the best for this stage Stina, you are very committed parents with lots of love so it will all be well. XO

    ReplyDelete
  7. Completely agree with Helena.
    Children have huge amount of new syndromes ( I don't mean your son). Behaving problems are often just lack of parent's time! Some parents never spend time with kids. They are only taxi drivers to hobbies.

    ReplyDelete
  8. Boys have their first surge of testosterone at about this age, and we all know what hell hormones can play. there is a bit of literature available about it. Basically just continue to be kind and patient and he will work through the chemical changes to his little body and be the lovely little man you know.

    ReplyDelete
  9. Very interesting to read since I've had my own share of separation issues (my dad had to leave us for a while when I was in that sensitive age) and my oldest seems to be entering a similar phase. Hang in there Stina!

    ReplyDelete